Familjen utökas

Välkommen hem, Leia och Josie!

Ja, efter många om och men har de äntligen fått sina namn. Jag har varit inne på allt möjligt (Pikachu och Raticate var två favoriter), men nu får det vara nog. Som ni ser har de redan blivit kompisar.

Josie (den grå) är lite tunn. Hon väger bara 84 gram (i jämförelse med Leias 117), så de får gå på en omvänd diet tills vidare. De är grymt söta och sociala. Jag ser fram emot att lära känna dem närmare.

Ösregn och Bebis

Vilket väder det blev! Vi har varit ute i Toruns sommarstuga och rollspelat. För att komma dit måste man gå 20 minuter i en tät skog (som numera är utan stigar sedan de gjorde ett kalhygge av halva vägen). Det har blivit stora hjulspår efter skogsmaskinerna där stigen var förut, så det är lerig sumpmark och djupa vattenpölar. När vi skulle gå ösregnade det förstås. Trots regnet var ett mysigt rollspel. Jag tycker synd om utställarna i Avesta, men för oss var vädret perfekt.

Jag har en liten pudelbebis hemma hos mig. Han kommer från Mias kennel, så hon hade med honom på trimmet i väntan på att hans nya ägare från Norge ska komma och hämta honom. Jag blev förstås kär och frågade "ååh, får jag ta med honom hem?" som jag brukar göra med alla gulliga hundar... Och för en gångs skull fick jag faktiskt det! Han ska tyvärr bara vara här till midsommar, men det gör ingenting. Han är söt som socker och en helt underbar liten vovve. "Jag har hellre en hund en liten stund än att inte ha någon hund alls", för att citera mig själv.

Bebisen följde med oss på rollspelet. Jag hade räknat med att bära honom nästan hela vägen genom skogen, men han travade på och skuttade över stock och sten - bokstavligen. Han gick genom vattenpölar som nästan var djupare än honom, och det var inga problem alls. Jag är faktiskt riktigt stolt. Han har sovit nästan hela dagen efter promenaden. Han är helt slut, stackarn. Först har vi miljötränat som tusan - Fikat på uteserveringar mitt i centrum, gått på broar över vattenfall, åkt buss och så vidare. De första dagarna var han jättetrött bara av det. Sedan var det den här rollspelspromenaden, och nu när han äntligen inte sover hela tiden har jag börjat gå lite längre aktiveringspromenader med honom. Jag är helt hopplös. Det spelar ingen roll att det är halvstorm och ösregnar, vi balanserar på stockar och springer runt träd i skogen ändå. När jag äntligen har en liten hund måste jag ju passa på att leka lite med honom. Jag får bara valpanpassa mig lite.

Jag har inte umgåtts och jobbat så här mycket med en pudel förut, så det är väldigt kul att lära känna rasen lite närmare. Jag har ju funderat - och funderar fortfarande - på att ha en pudel. Som det ser ut nu kommer jag att bilda flock med min lilla kelpie som jag har tänkt, men kanske skaffa något lite gulligare som jag kan klippa (antagligen pudel, men jag är lite sugen på bedlington och bichon frisé också) senare när kelpien blivit vuxen. En sak som jag verkligen uppskattar med pudeln är att de verkar vara lite mer enmanshundar, som älskar sin flock mest av allt och alltid vill vara nära. Jag är precis likadan själv. Hm, ja, det tåls att tänka på...

Min morbror och hans familj har kommit ned från Jokkmokk för att fira Midsommar med oss. Det är skoj! De ska komma förbi mig på salongen i morgon, och sen kanske jag ska raka Olas hår. Han ville passa på när han har semester och är borta i tre veckor (om han inte skulle passa i det, haha). Lilla bebisen ska vaccineras också, så vi ska till veterinären på eftermiddagen. Det är lite sorgligt att han åker hem nästa vecka. Jag känner mig som hans mamma. Men han kommer säkert att få det jättebra i Norge, och sen är mina råttor leveransklara... Det är väl inte riktigt samma sak kanske, men ändå.

Intensiv helg

Den här helgen har varit helt otrolig! Jag har varit bjuden till minst fem olika saker, och jag har velat vara med på allting. På något mirakulöst sätt har jag lyckats hinna med alla de viktigaste sakerna. Det går tydligen att både ha kakan och äta upp den - Men det är väldigt jobbigt och kräver både en stor portion tur och planering.

På fredagen jobbade jag till 16. Mellan 16 och 17 lyckades jag hinna köpa studentpresenter, skriva kort, gå hem från jobbet, duscha, dricka kaffe och byta om. Jag har nog aldrig varit så effektiv. Sedan var det dags för studenttåget på torget. Jag träffade både Tess och Madde, vilket var väldigt kul! Efter lite mingel på torget åkte vi till Lungbo för att fira min syssling och barndomskompis Viktoria som tog studenten. Det var ingen som hade räknat med att jag skulle vara där, så alla blev väldigt glada när jag kom. Det var mycket trevligt att träffa släkten, och riktigt kul att jag kunde vara med och fira henne!

Vi kom hem ganska sent på kvällen/natten. Jag däckade ganska fort, och dagen efter gick jag upp halv åtta på morgonen för att packa och göra mig i ordning för Enköpings medeltidsmarknad. Jag åkte dit med kollektivtrafik från Västerås och var framme på marknadsområdet strax före 11 (efter att ha väntat på min skjuts i en halvtimme...). Marknaden var lite mindre än vad jag väntat mig, men det var kul ändå. Till min stora lättnad var mina vänner inte sminkade än, så vi sminkade oss gemensamt i ungefär två timmar. Jag drog på mig ett hopplock av mina lajvsaker och såg ut såhär:


Jag tyckte att jag var gullig, men barnen blev rädda för mig. Det var ju inte alls meningen! Ärligt talat! Jag hann bara gå runt där till strax efter 15 innan mina föräldrar plockade upp mig. Vi skulle åka på min farbror Jockes 40-årsfest. Jag bytte om och sminkade av mig med våtservetter i bilen på motorvägen mellan Enköping och Stockholm. Det var lite knepigt, men det gick. Jag använde minst 20 servetter och körde in naglarna i ögonen varje gång jag försökte ta ut linserna. När vi kom fram var vi på ett trevligt öppet-hus-fika till 18, och sedan virrade vi runt i Stockholm och letade efter en parkeringsplats i en timme. Min lunch den dagen blev kakor och kaffe. På kvällen var det dags för en hemlig överraskningsfest för Jocke. Det var grymt kul, med massa uppträdanden, goda drinkar och metal! Jag blev helt salig när de började spela Raubtier, men DJ'n hade tyvärr bara en låt med dem. Jag somnade i min säng något gång efter 1, efter en mycket rolig kväll.

Och idag, på Söndagen, var det dags att rösta. Det gick i och för sig ganska fort. Det tog däremot lite längre tid att masta på båten... Vi hade en heldag med båten i Västerås och gick ut och käkade. Det var trevligt! Solen sken faktiskt i Västerås. Jag kom hem på kvällen, och då gick jag ut och sprang.

Nu är jag helt slut. Var det någon som sa att man skulle vila upp sig på helgerna? Även fast jag skulle kunna somna här framför datorn har jag haft väldigt skoj hela helgen, och jag ångrar inte att jag vred ut-och-in på mig själv för att kunna vara med på allting. Jag har haft jättekul!

Dags att gå vidare

Det roligaste med att vara i den här åldern är att se alla ens vänner blomma. Alla är så fulla av energi, hopp och drömmar. Nu finns det ingen skoltrötthet. Det är ingen som är less på att inte kunna styra över sina egna liv. Det ligger en värld full av möjligheter framför våra fötter, och alla väljer sina egna vägar. Vissa tar mod till sig och kastar sig ut i det okända, som Lovisa som har flyttat till Skottland. Andra har stått på kanten och tvekat, rädda för att lämna tryggheten, men nu har nästan alla jag känner hittat en väg som passar dem. Det är så härligt att se!

Jag är helnöjd med mitt eget val. Ibland kan det kännas lite tungt, men i det stora hela är det som att leva i en stor dröm. Det roligaste just nu, förutom alla nöjda kunder förstås, är att märka att jag faktiskt gör framsteg i själva friseringen. Jag blir färdig fortare och fortare, och när jag är hos Mia märker jag att hon "putsar till" färre saker än vad hon har gjort tidigare. Det kan vara någon tuss som kommer fram ut något hudveck, men själva formen är oftast bra. Det är jätteskönt! Det enda som är trist med att vara hos Mia är att arbetsmiljön kan bli lite stressig ibland. Det är speciellt en person som blir väldigt stressad när vi elever inte arbetar snabbt nog, och jag mår faktiskt riktigt dåligt av det. Jag kan inte fokusera och gör sådana där fåniga misstag som jag aldrig skulle göra i vanliga fall. Men ja, jag ska inte klaga!

Idag är jag väldigt uppåt eftersom Leviathan äntligen har ätit. Jag har verkligen prövat allt - Höjt temperaturen, bytt foder och allt möjligt. Till slut flyttade jag Marillion, den andra ormen, till ett annat terrarium hos min pojkvän samtidigt som jag gjorde min årliga helrernovering av terrariet. Min förhoppning var att Leviathan skulle tro att han kommit till ett annat revir där han var helt ensam. Jag har väntat i några veckor, han har ömsat, och igår åt han äntligen. Oj, vad det kändes bra! De andra djuren fungerar också perfekt. Då är det roligt att vara djurägare.

Det enda jag saknar, förutom en egen hund, är att ha någonting att gosa med. Reptiler är vackra och fascinerande, men det är ingenting man umgås med. Det måste ha varit nästan ett år sedan Shoiva, mitt sista däggdjur, försvann från mig. Råttorna försvann långt före det. Jag blev helt knäckt. Alla säger att det "bara" är en hamster, eller "bara" en råtta, men för mig är det inte "bara". Min livslust försvinner när ett djur lämnar mig. Det finns bara sorg. Jag har blivit deprimerad bara av tanken att skaffa en ny skyddsling ända sedan långt innan mina senaste djur lämnade mig. Det var nog när Meds, min allra keligaste råtta som sov i min säng och alltid var lös, lämnade mig som jag tappade suget. Hur länge sedan var det? Två år? Tre? Jag minns inte.

I alla fall. Råttorna har lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag sörjer dem fortfarande, men någonstans inom mig har jag insett att det kanske är dags att våga gå vidare. Även om ingen kommer att kunna ersätta mina gamla skyddslingar längtar jag efter någon som sitter på min axel och knastrar. Någon som följer med på en långpromenad i solen och delar på min glass. Jag mådde nästan illa när jag tog beslutet, men nu är två små bebisar på väg hit. Och det känns väldigt, väldigt bra!

Såhär ser dem ut;



Roll On (champagnen) och Föiros (russian bluedumbon) kommer till mig. Frispel (amber hooden) är en liten pojke, så han flyttar till hanflocken hos min pojkvän (även om jag står som ägare och kommer att vara den som t ex ställer ut honom). Visst är dem söta?