Glädjerus

Jag blev plötsligt helt otroligt glad, för jag insåg vilken härlig tid jag har framför mig just nu. Att etablera ett företag är svårt, och jag vet mycket väl att det inte kommer att bli lätt, men vägen kommer att bli fin fast den är hård. Många säger att själva starten av ett trim är roligast, när man får inreda lokalen och bygga upp allt från grunden. Jag tror att det ligger något i det. Jag ser i alla fall fram emot det.

Förutom att jag startar eget (som är en väldigt stor sak för mig, eftersom det innebär att jag har möjligheten att leva på något jag själv skapar. Mina begränsningar och allt ansvar ligger bara på mig, och det är precis så jag vill ha det) har jag mycket annat att se fram emot. Jag hade ett långt telefonsamtal med Marika på Whyalla's kennel idag, och det slutade med att jag antagligen ska ha en valp från en tik som förhoppningsvis löper om 10 månader. Det var fantastiskt kul att höra om alla hennes hundar och deras personligheter, och om hundarna är som hon säger tror jag verkligen att jag har hittat rätt tik. Det är nästan för bra för att vara sant. Jag går inte in på några detaljer nu, men allt passar så otroligt bra. Allt.

Sedan är det dags för Frosthjärta II - Kluven Tunga i slutet av september. Alla är positiva, och jag känner redan nu att det här lajvet kan bli riktigt bra. Jag hoppas allt det fortsätter åt det här hållet.

Plötsligt går allt så bra för mig igen. Jag har haft en liten svacka som har gått upp och ned i två år nu, men nu känns allt sådär perfekt som det gjorde innan dess. Det är precis som att de övre makterna belönar mig för någonting. Jag antar att det bara är att tacka och ta emot... ;)

Bland visitkort och toviga hundar

Jag börjar inse att jag snart ska öppna salongen, så jag blev plötsligt mycket mer effektiv i mitt arbete. Jag håller på med hemsidan, köper inredning, planerar och pysslar med allt ifrån annonser till visitkort. Just det där med att skapa visitkort och annonser var inte min starka sida, så Ronja hjälper mig med det. Här är hennes första förslag till visitkortet:

Det som är mest spännande är att jag har bokat in mina första kunder! Det är fler som är intresserade, så jag måste fixa ett bra program så att jag kan lägga in alla uppgifter på ett smidigt sätt.

När jag är på Trimkompaniet försöker jag få upp tempot när jag jobbar. Resultatet blir oftast bra, men jag är fortfarande för långsam för att kunna göra så många hundar som jag måste för att gå runt. Det går framåt i alla fall. Det är väldigt inspirerande att kämpa när man märker att man gör framsteg.

Idag fick jag bland annat raka ned en väldigt tovig pudel. Hela pälsen var en enda stor tova...

Här är jag med pälsen:

Viktiga Rutiner

Jag sitter här och dricker mitt morgonkaffe. Som vanligt. Jag tycker fortfarande att det är både lustigt och fascinerande hur människor utvecklar sina egna rutiner. Jag går upp samma tid varje morgon, äter ungefär samma frukost, går till bussen, betalar min ungdomsbiljett, kommer till trimmet samma tid... Oavsett vad man har för rutiner är det ingen som ifrågasätter det. Alla accepterar rutiner.

Ikväll kommer Tess hit. Vi ska gå på step-up tillsammans. Hon har blivit hälsosam och gått ner 13 kg! Jag är grymt imponerad. Det är otroligt roligt att vi har börjat umgås igen. Det är egentligen inget särskilt som har förändrats, förutom att vi har börjat anstränga oss lite mer. Man är så dålig på att hålla kontakten med sina vänner. Det spelar ingen roll om man var oskiljaktiga i flera år och fortfarande bor i samma stad - Man är lika kass ändå.

Igår mailade jag Marika på Whyalla's kennel (http://www.freewebs.com/whyallas/index.htm). Jag vet att jag inte ska bilda min lilla flock förrän tidigast 2010, men jag presenterade mig och förklarade min situation. Det är ju aldrig för tidigt att anmäla sitt intresse. Jag har kikat runt på olika raser och kennlar i många år nu, men nu hoppas jag att jag äntligen har hittat rätt. Vi får väl se hur det känns när jag åker dit och hälsar på.

Nu har jag bestämt mig för att jag ska ha en invigning när min salong öppnar. Det är så många som har frågat, och det är väldigt skoj att så många är intresserade av vad jag håller på med. Jag återkommer med datumet när jag har bestämt något säkert, men det lutar åt någon helg i början av april. Min första arbetsdag är den 6 april.

Ibland låter livet så värdelöst om man ser objektivt på det. Idag ska jag klippa hundar, åka hem, studsa runt på en bräda och gå och lägga mig. Om jag har tur hinner jag umgås med Mias nya valp och äta lite frukt på eftermiddagen. Vad är meningen med allting? Det är en uttjatad, men väldigt lätt fråga att svara på för min del. Anledningen att jag går upp på morgonen och tar mig igenom alla rutiner är att jag har en dröm. Jag kämpar med att bygga upp en bra grund som drömmen kan stå på, och varje dag kommer jag närmare mitt mål. Det är ett helt fantastiskt liv.

Varför går DU upp på morgonen?

Modig skitödla

Nu har det snart gått en vecka sedan jag kom hem från Norrland. Tiden går så fort! Det känns inte alls lika tungt att komma tillbaka nu när det är så mycket snö ute. Jag har varit ute och promenerat minst en timme varje kväll sedan jag kom hem... Det är underbart vackert med alla snötäckta granar. Jag är en riktig vintermänniska.

Idag gjorde jag mitt "examensprov" på flatcoat. Det gick jättebra! Jag och Linda fnittrade som två skolfickor (för att citera våra kollegor) hela dagen, och det var hur roligt som helst. Mia hade tagit in en flat med riktigt hemsk och otypisk päls bara för vår skull. Vår uppgift var att göra henne lika fin som en utställningsflat med vanlig päls. Det var en utmaning, men det var väldigt inspirerande och roligt. Lilla Ojsan, som hon hette, blev riktigt fin till slut. Mia säger att vi kan säga att vi kan göra flattar med gott samvete nu - Värre än Ojsan blir det inte, och henne lyckades vi få att se riktigt bra ut till slut. I morgon ska jag klippa en wheathen terrier som ska ha en riktig utställningsfrisyr. Det ser jag fram emot!

Min ödla Tharos är en riktig kämpe. Han tuggade av sig svansen för ett par veckor sedan. Det var riktigt hemskt... Det var tidigt på morgonen, och jag skulle bara mata honom lite snabbt innan jag var tvungen att gå till trimmet. Jag släppte ned kackerlackan framför honom, och den sprang iväg i precis rätt riktning. Tharos såg den, siktade in sig, kastade sig ivrigt över den... Och fick tag i sin egen svans i stället. Till min stora förtvivlan såg jag hur han fortsatte tugga, och det hördes ett mycket oroväckande krasande ljud för varje bett han tog. När jag insåg att han inte tänkte släppa slet jag ut den snabbt som tusan. Svansen var krokig och den blödde lite. Han viftade lite ynkligt på svansen, och han slöt sina ögon för att det gjorde så ont. Kackerlackan hade försvunnit någonstans i terrariet. Jag klampade upp för trappan, ropade "Jäkla SKITÖDLA!" och muttrade ilsket medan jag kokade en egen koksaltlösning att tvätta såret med. Vid det laget skulle jag egentligen varit halvvägs till bussen.

Såret har läkt fint sedan dess. Han blev rädd för kackerlackor och vägrade äta dem i drygt en vecka ("De där små monstren! Om man tuggar på dem får man ONT!"), men nu har han börjat äta normalt igen. Jag har gett honom extra mycket kalk för att benet ska läka, men det verkar tyvärr som att han kommer att tappa en bit av svansen. Många skulle nog bara se en ynklig och ful liten vattenagam - Han saknar en tå, är lite mager, har ett stort ärr på nosen och snart till och med en kort svans. I mina ögon kommer han alltid att vara lika vacker. Han är som en ärrad gammal stridskämpe, min lilla ödla. Tharos betyder mod, och han kan bära det namnet med stolthet. Han har verkligen bevisat att han är en skyddsling som inte tänker ge upp i första taget!