Modig skitödla

Nu har det snart gått en vecka sedan jag kom hem från Norrland. Tiden går så fort! Det känns inte alls lika tungt att komma tillbaka nu när det är så mycket snö ute. Jag har varit ute och promenerat minst en timme varje kväll sedan jag kom hem... Det är underbart vackert med alla snötäckta granar. Jag är en riktig vintermänniska.

Idag gjorde jag mitt "examensprov" på flatcoat. Det gick jättebra! Jag och Linda fnittrade som två skolfickor (för att citera våra kollegor) hela dagen, och det var hur roligt som helst. Mia hade tagit in en flat med riktigt hemsk och otypisk päls bara för vår skull. Vår uppgift var att göra henne lika fin som en utställningsflat med vanlig päls. Det var en utmaning, men det var väldigt inspirerande och roligt. Lilla Ojsan, som hon hette, blev riktigt fin till slut. Mia säger att vi kan säga att vi kan göra flattar med gott samvete nu - Värre än Ojsan blir det inte, och henne lyckades vi få att se riktigt bra ut till slut. I morgon ska jag klippa en wheathen terrier som ska ha en riktig utställningsfrisyr. Det ser jag fram emot!

Min ödla Tharos är en riktig kämpe. Han tuggade av sig svansen för ett par veckor sedan. Det var riktigt hemskt... Det var tidigt på morgonen, och jag skulle bara mata honom lite snabbt innan jag var tvungen att gå till trimmet. Jag släppte ned kackerlackan framför honom, och den sprang iväg i precis rätt riktning. Tharos såg den, siktade in sig, kastade sig ivrigt över den... Och fick tag i sin egen svans i stället. Till min stora förtvivlan såg jag hur han fortsatte tugga, och det hördes ett mycket oroväckande krasande ljud för varje bett han tog. När jag insåg att han inte tänkte släppa slet jag ut den snabbt som tusan. Svansen var krokig och den blödde lite. Han viftade lite ynkligt på svansen, och han slöt sina ögon för att det gjorde så ont. Kackerlackan hade försvunnit någonstans i terrariet. Jag klampade upp för trappan, ropade "Jäkla SKITÖDLA!" och muttrade ilsket medan jag kokade en egen koksaltlösning att tvätta såret med. Vid det laget skulle jag egentligen varit halvvägs till bussen.

Såret har läkt fint sedan dess. Han blev rädd för kackerlackor och vägrade äta dem i drygt en vecka ("De där små monstren! Om man tuggar på dem får man ONT!"), men nu har han börjat äta normalt igen. Jag har gett honom extra mycket kalk för att benet ska läka, men det verkar tyvärr som att han kommer att tappa en bit av svansen. Många skulle nog bara se en ynklig och ful liten vattenagam - Han saknar en tå, är lite mager, har ett stort ärr på nosen och snart till och med en kort svans. I mina ögon kommer han alltid att vara lika vacker. Han är som en ärrad gammal stridskämpe, min lilla ödla. Tharos betyder mod, och han kan bära det namnet med stolthet. Han har verkligen bevisat att han är en skyddsling som inte tänker ge upp i första taget!