Förra helgen var det kulturnatta i Sala. Jag struntade i den. Tanken var att jag skulle ha party på fredagen, men jag var så trött att jag inte orkade... Jag jobbar mer än vad jag någonsin har gjort förut, och jag tränar/har någon aktivitet nästan varje dag. Det fick bli rollspel istället. Lagom ansträngande.
Jag klippte Toruns hundar på fredageftermiddag. Torun stannade kvar hos mig efter det. Vi skyndade oss till biblioteket, hämtade ut nyckel till Åkraskolans gympasal och tränade fäktning med Jocke i drygt en timme. Efter det gick vi hem till mig och spelade rollspel. Torun och Jocke gjorde någon slags honungsglaserad köttröra, och jag åt äpple med müsli och havremjölk... Och min tillfälliga favoritglass - Cookies and Cream från Häagen-Dazs. Löjligt gott! Just nu tycker jag att den är godare än Ben and Jerrys, men vi får väl se hur länge det håller i sig.
På lördagen hade vi lajvmöte. Jag gick lite tidigare för att jag skulle till Stockholm med Nisse. Tanken var att vi skulle se Raubtier, men efter många om och men hann vi bara se en låt. Vi tog en roadtrip till andra sidan stan. Det var inte riktigt planerat, men vi hade väldigt kul! Jag hade väntetid i Västerås och passade på att köpa en islatte OCH en smoothie. Gott, gott, gott... Nu är det sommar!
På natten åkte jag hem till Trollis och mina rollspelare igen. Mysigt... På söndagen tog vi det mest lugnt. Vi tog en trip hem till Torun i Möklinta, och jag fikade hemma hos mig med Klipp och Jocke. Jag insåg nyss att jag faktiskt har umgåtts med Torun sex dagar i rad. Hon har hängt i min salong och gjort lite läxor och sådär. Det är mycket roligare att jobba när man har sällskap.
Jag har smakat nya Magnum Gold?!. Den var väldigt fin! Överdraget såg ut som guld. Den ska innehålla kolasås med havssalt, men jag tyckte inte att den smakade så mycket. Det är nog en bra barnglass, eller en glass för folk som inte gillar mörk choklad och glass med mycket smak. Jag håller mig till Magnum Temptation.
I morgon är det Valborg. Jag ska hem till Torun i Västerås och ha grillparty. Det ska bli skönt att ta det lite lugnt... Det är jättekul att jobba just nu. Alla är jättetrevliga! Jag får blommor, jättemycket beröm och en kund började till och med gråta bara "för att jag vaaaar så duktig". Hundarna blir fina, kunderna blir nöjda och jag är riktigt glad. Det är kul att gå till jobbet.
torsdag 29 april 2010
lördag 17 april 2010
Agility.
Tiden går fort. Vi var på vår första agilityträning för två dagar sedan. Jag var riktigt nervös innan, faktiskt. Dagen innan blev lite hysterisk, eftersom jag inte hade Pricillas vaccinationspapper. Som tur var hade jag börjat tidigt på jobbet den dagen, så jag hann åka till Morgongåva mellan jobbet och boxträningen. Kaos!
På agilitydagen regnade det för första gången på över en hel solig vecka... Typiskt. Pricilla blev krullig och förstod inte alls vitsen med att stå ute i kylan och regnet med massa dryga hundar som bara ville hälsa på henne. Hon hoppade upp i mitt knä så fort hon fick chansen, och när hon var tvungen att stå själv darrade hon som tusan. Jag tror att hon darrar lite extra bara för att man ska tycka synd om henne och plocka upp henne i famnen...
Vi tog en skogspromenad med de andra 11 deltagarna. Jag är glad över att vi slipper det de andra träningarna. Mina löparskor var inte direkt lämpade för lera, slask och snö... Pricilla skötte sig utmärkt. Hon löper, så hon fick många intresserade blickar från hanhundarna.
Efter promenaden lämnade vi ifrån oss hundarna och byggde upp hinder. Det var väldigt sorgligt! Jag hörde Pricillas sorgsna stämma genom kören av ylande hundar, och det skar i hjärtat. Jag hatar att lämna henne ensam. "Det här är bra träning" sa instruktören, och jag tänkte "Ja, speciellt för hundägarna...".
Vi parade ihop oss två och två. Jag var tillsammans med en kille som var lite äldre än mig. Han hade en jättegullig amstaffblandis som hette Babe. Hon var 1 år, jätteglad och hade ett sådant där tydligt kroppspråk som jag älskar. Det var väldigt skoj! Pricilla var hur duktig som helst. Jag lämnade henne i en bur när det inte var hennes tur, och när jag hämtade henne var hon så glad att hon inte behövde koppel. Hon sprang efter mig på två ben och nafsade i min jacka. "Där har vi den enda hunden som inte lämnar sin matte", muttrade ägaren till en av hundarna som tog några ärevarv runt banan efter varje övning.
Det var väldigt lätt att lära henne vad hon skulle göra - Ett enkelt hopphinder och tunnel. Hennes bästa belöning var att få komma till mig. Jag berömde henne ordentligt - Dansade och skuttade omkring med världens töntigaste röst. Det måste se hur fånigt ut som helst, men hon blev så stolt! Hon kände sig så duktig, och man kunde nästan se hur hon växte flera meter. Precis som de små hästungarna på Sorf när de fick "viktiga uppdrag" från "de stooora assistenterna"!
Vi hade otroligt kul, och tiden gick jättefort. Vi avslutade med att fika tillsammans i klubbstugan (där hundar tyvärr inte är välkomna), och när jag kom tillbaka till bilen hade hon somnat i baksätet. Det har aldrig hänt förut. Nu har hon sovit i två dagar... Det är jobbigt med agility. Speciellt om man löper.
På agilitydagen regnade det för första gången på över en hel solig vecka... Typiskt. Pricilla blev krullig och förstod inte alls vitsen med att stå ute i kylan och regnet med massa dryga hundar som bara ville hälsa på henne. Hon hoppade upp i mitt knä så fort hon fick chansen, och när hon var tvungen att stå själv darrade hon som tusan. Jag tror att hon darrar lite extra bara för att man ska tycka synd om henne och plocka upp henne i famnen...
Vi tog en skogspromenad med de andra 11 deltagarna. Jag är glad över att vi slipper det de andra träningarna. Mina löparskor var inte direkt lämpade för lera, slask och snö... Pricilla skötte sig utmärkt. Hon löper, så hon fick många intresserade blickar från hanhundarna.
Efter promenaden lämnade vi ifrån oss hundarna och byggde upp hinder. Det var väldigt sorgligt! Jag hörde Pricillas sorgsna stämma genom kören av ylande hundar, och det skar i hjärtat. Jag hatar att lämna henne ensam. "Det här är bra träning" sa instruktören, och jag tänkte "Ja, speciellt för hundägarna...".
Vi parade ihop oss två och två. Jag var tillsammans med en kille som var lite äldre än mig. Han hade en jättegullig amstaffblandis som hette Babe. Hon var 1 år, jätteglad och hade ett sådant där tydligt kroppspråk som jag älskar. Det var väldigt skoj! Pricilla var hur duktig som helst. Jag lämnade henne i en bur när det inte var hennes tur, och när jag hämtade henne var hon så glad att hon inte behövde koppel. Hon sprang efter mig på två ben och nafsade i min jacka. "Där har vi den enda hunden som inte lämnar sin matte", muttrade ägaren till en av hundarna som tog några ärevarv runt banan efter varje övning.
Det var väldigt lätt att lära henne vad hon skulle göra - Ett enkelt hopphinder och tunnel. Hennes bästa belöning var att få komma till mig. Jag berömde henne ordentligt - Dansade och skuttade omkring med världens töntigaste röst. Det måste se hur fånigt ut som helst, men hon blev så stolt! Hon kände sig så duktig, och man kunde nästan se hur hon växte flera meter. Precis som de små hästungarna på Sorf när de fick "viktiga uppdrag" från "de stooora assistenterna"!
Vi hade otroligt kul, och tiden gick jättefort. Vi avslutade med att fika tillsammans i klubbstugan (där hundar tyvärr inte är välkomna), och när jag kom tillbaka till bilen hade hon somnat i baksätet. Det har aldrig hänt förut. Nu har hon sovit i två dagar... Det är jobbigt med agility. Speciellt om man löper.
onsdag 7 april 2010
Officiell Vår
Jag sitter här och är lite illamående efter att ha läst artikeln om säljakt i senaste numret av Djurens Rätts klubbtidning... Usch! Otroligt vidrigt.
Nåja, jag ska skriva om något mer positivt... I måndags var jag, mamma och Emilie till Fyrishov. Det var vår födelsedagspresent till mamma. Jag älskade äventyrsbadet när jag var liten, så jag får alltid en speciell känsla när jag kommer dit. Nu var det ett tag sedan. Vi spenderade nog mest tid inne på relaxavdelningen, och det var otroligt mysigt. Det måste vi göra om!
Det var skönt att vara ledig vid påsk. Jag har otroligt mycket att göra på jobbet, vilket är väldigt kul. Just nu har jag nästan en veckas väntetid. Är inte det jättebra för att vara första året och allting?
Brukshundklubben i Sala har en agilitykurs snart. Jag funderar på att anmäla mig och Pricilla. Tyvärr är det på Torsdagar (mitt favoritboxpass!), så jag måste fundera lite.
Jag har sett blåsippor! Flera stycken! Och krokusar! Men inte en enda tussilago. Mystiskt. Det börjar bli riktig vår ute nu. Jag har till och med ätit årets första nya glass (Ben and Jerryglasspinnen från GB. Kakdeg och jordnötsmör - Sliskigt, men gott i små mängder). Det luktar grill ute när jag går hem på kvällarna. Lite mysigt är det faktiskt...
Nåja, jag ska skriva om något mer positivt... I måndags var jag, mamma och Emilie till Fyrishov. Det var vår födelsedagspresent till mamma. Jag älskade äventyrsbadet när jag var liten, så jag får alltid en speciell känsla när jag kommer dit. Nu var det ett tag sedan. Vi spenderade nog mest tid inne på relaxavdelningen, och det var otroligt mysigt. Det måste vi göra om!
Det var skönt att vara ledig vid påsk. Jag har otroligt mycket att göra på jobbet, vilket är väldigt kul. Just nu har jag nästan en veckas väntetid. Är inte det jättebra för att vara första året och allting?
Brukshundklubben i Sala har en agilitykurs snart. Jag funderar på att anmäla mig och Pricilla. Tyvärr är det på Torsdagar (mitt favoritboxpass!), så jag måste fundera lite.
Jag har sett blåsippor! Flera stycken! Och krokusar! Men inte en enda tussilago. Mystiskt. Det börjar bli riktig vår ute nu. Jag har till och med ätit årets första nya glass (Ben and Jerryglasspinnen från GB. Kakdeg och jordnötsmör - Sliskigt, men gott i små mängder). Det luktar grill ute när jag går hem på kvällarna. Lite mysigt är det faktiskt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)