Ärr

Igår berättade min mamma om en flicka hon hade sett på stan. Flickan hade gått med sin mamma och shoppat. Hon hade ett linne på sig, och det som gjorde min mamma upprörd var att hela hennes armar var fulla av ärr.

"Såhär såg den ut! Skur, skur, skur, skur, skur, skur, skur... Hela armarna", sade hon och gestikulerade vilt för att vi skulle förstå hur hemskt det såg ut. "Att inte mamman skämdes!"

"Du har ju också ärr som man skäms över", sa min pappa och blängde på mig. Igen.

Men... Jag måste säga att jag verkligen inte förstår den här hysterin över ärr. Ärr verkar alltid väcka starka känslor. Vissa tycker att det är tragiskt, andra tycker att det är patetiskt och vissa att det till och med är äckligt. Jag önskar att folk kunde tänka lite längre. Det enda ett ärr berättar är att personen en gång i tiden har haft ett sår, men att det numera är läkt. Jag tror att alla människor har ärr - fysiska eller psykiska - för det är egentligen inget annat än ett läkt sår. Jag tror inte att det finns en enda människa som aldrig har blivit sårad.

Huden kan inte återskapa sig exakt så som den såg ut innan såret, men ärret är fortfarande hud. Den fyller sin funktion precis lika bra, även om den ser lite annorlunda ut. Det är precis som sorgliga händelser i livet. Oavsett om man sörjer ett förlorad husdjur, en gammal pojkvän eller någonting helt annat är det fortfarande ett sår. Men i de flesta fall finner personerna glädjen igen till slut - Kanske med ett nytt djur, eller en ny partner. De nya glädjeämnena är förstås inte exakta kopior av de gamla, men de fyller samma tomrum. Samma funktion. Precis som ärrvävnaden.

De allra flesta verkar koppla ihop ärr med deprimerade tonåringar som skär sig själva för att lindra sin egen smärta. Men... Det enda sättet att veta vad det är som har orsakat ärret är att fråga bäraren själv. Kanske lekte hon för vilda lekar på dagis? Hoppas hon lärde sig något. Kanske är hon masochist? Hoppas hon njöt av det. Kanske var hon deprimerad? Hoppas det hjälpte henne att lindra smärtan. Hur som helst - Det är bara ett ärr. Ett fragment av ett minne. Det vore väl mycket värre om det var ett blödande sår?