Ta-daa! Pricilla. Pricilla är alltså en av Mias (på trimkompaniet) pudlar. Hon har varit med i trimmet under hela min utbildning, och jag har varit störtförälskad i henne ända sedan min första dag. Jag har valt henne till "Månadens djurkompis" flera gånger.
När jag höll på att vela som mest i kelpie/pudelvalet frågade jag Mia vilka kullar hon planerade inom den närmaste tiden.
Mia: - "Ja... Nästa kull blir väl efter Pricilla."
Jag (med Pricilla i knät, förstås): - "Ahaa!" *skiner upp* "Men det låter ju jättebra. Hon har ju alltid varit min stora favorit."
Mia: *funderar ett tag* - "...du vill inte ha Pricilla, då?"
Jag: "... ... ...men inte vill du väl ge bort Pricilla?"
Ja. Och sen har det blivit som det har blivit. Vi har diskuterat fram och tillbaka, och nu har vi bestämt att jag ska låna hem henne och se hur det känns. Om jag vill får jag bli hennes fodervärd.
Jag tror inte att det ska vara några problem. För att citera mig själv:
"Egentligen ville jag ju ha en EGEN hund... Och jag ville ju ha en valp... Och helst inte en svart... Men... Det är ju Pricilla."
Jag älskar fortfarande kelpies, och en vacker dag vill jag ha min kelpie också. Jag har ju hela livet på mig, och ärligt talat är det nog bra att jag får lite mer kött på benen först.
Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar