I tisdags fick jag ett ryck av Klippabstinens. Jag kände att jag bara vad tvungen att träffa Klipp! Jag hade sådan tur att hon skulle till Västerås redan dagen efter, så igår bar det av till Västerås.
SJ hade ställt in alla sina tåg, men som tur var hade tågkompaniet ett tåg 6 minuter efter att SJ's tåg skulle gå. Jag kom till Västerås kvart i 7 och möttes av Klipp. Nästan alla caféer skulle precis stänga... Utom mitt absoluta favoritcafé - Café Gränden. Då blev jag glad. Jag har blivit helt beroende av deras djävulsburgare. Jag gav till och med mina föräldrar varsitt presentkort på djävulsburgare i julklapp. Jag beställde en, tillsammans med en latte.
Det tog ganska lång tid. Jag hann dricka upp hela latten. Jag tänkte inte så mycket på det... Det var väldigt mycket folk, och jag och Klipp var fast i en diskussion om rollspel. Till slut kom killen som tog min beställning fram till mig och la en hand på min axel:
- "Ursäkta så jättemycket, men vi såg inte dig! Både jag och mina kollegor har letat efter dig, men vi kunde inte hitta dig. Här är en burgare. Börja ät på den så länge, så kommer det snart en till!"
- "Haha! Men, det behövs inte."
- "Joodå! Den här har stått framme i 10 minuter. Börja knapra lite på den, så kommer jag snart med en ny."
Så jag började äta lite på den. Den var lite ljummen, men inte sådär att man tänkte på det. Efter några minuter kom han och bytte ut min tallrik, så att jag fick en helt nygrillad. Otroligt bra service! Länge leve Gränden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar