Jul

God fortsättning, önskar Taj och flocken! Det här var nog den bästa julen någonsin.




God jul önskar jag, Pricilla, Pucko, Leviathan, Marillion, Tharos, Josie... och Leia förstås.

Skum

Det här fenomenet känner jag igen sedan gymnasiet. På den tiden hade man mycket viktiga saker hela tiden. Prov, redovisningar, guidningar i djurhuset... Fullt upp hela tiden. Ibland kom det någon enstaka dag som man faktiskt inte gjorde något viktigt - Och då blev man helt plötsligt sjuk! Jag tror att det egentligen var så att man inte var riktigt kry hela tiden, men att man bara tillät sig att känna det när man var ledig. Sedan hade jag några klasskompisar som var tvärtom, och blev sjuka varje gång vi hade prov istället... Men det är en annan historia.

Idag upplever jag i alla fall det fenomenet igen. Jag har varit jätteduktig hela november och suttit i Salongen även om jag inte har kunder. Nu i december har jag helt fullbokat hela tiden, förutom just idag där jag inte har en enda kund istället. Väldigt skumt, men så kan det vara. Tror ni inte att jag får huvudvärk, ont i halsen och känner mig dålig just idag?

Eftersom mina kvällar och helger också är fullbokade med diverse aktiviteter bestämde jag att jag ska vara hemma och ta det lugnt på förmiddagen idag. Det är nog ganska viktigt att bara slappna av ibland också. På eftermiddagen ska jag till Stockholm för att se min syster spela, och förhoppningsvis Raubtier på kvällen.

Advent

Nu har vi verkligen kommit igång med rollspelandet igen. Det känns riktigt bra... Jag har saknat det som tusan, inser jag nu. Torun har en jättemysig lägenhet som vi har varit i de senaste gångerna. Härligt!

Det är julskyltning i Sala idag. Handelsföreningen har verkligen ansträngt sig för att skapa en riktig julstämning, och de har lyckats riktigt bra fast solen skiner och det känns som vår.
Det är ett stort jippo. Torget är fullt av karuseller, sockervadd, chokladhjul och föreningar som säljer julsaker. Luciakandidaterna ska presenteras på en stor scen och ha en modevisning i gallerian.

Alla butiker med lite värdighet i själen har öppet. Jag har med andra ord förstås öppet i Salongen. Det är ganska lugnt, men jag sitter här och lyssnar på julmusik och har mysigt. Julpyntet är uppe, julklappsrabatterna är satta och julveckan är redan fullbokad av stamkunder som vill bli fina till jul... Jag är redo - Låt julen komma!

December är min absoluta favoritmånad på hela året. Förra året var vi i Thailand mellan den 7 och 23, så jag missade hela adventstiden. Jag ska väl inte klaga på att spendera två härliga veckor i Thailand, men... Jag älskar verkligen jul. Nu ska jag ta igen allt jag missade förra året!

JUUUL!!

Mental utrensning

Det finns vissa dieter som är till för att rensa ut alla gamla slaggprodukter som ligger och skräpar i kroppen. Det brukar gå ut på att man äter olika saker efter ett speciellt schema i några dagar, så ska man vara "fri" och må mycket bättre när man är färdig. En slags nystart.

Den här helgen har jag gjort en mental utrensning. Jag har gått omkring hela veckan och varit allmänt omotiverad. Jag har vaknat varje morgon och varit nedstämd. Det har egentligen inte hänt något, men... Ibland har man små svackor helt utan anledning.

Jag hade jobbat väldigt mycket, så jag tog en ledig dag i fredags. Jag bestämde i sista sekunden att jag skulle se Placebo som spelade i Stockholm på kvällen. Jag köpte en biljett på eftermiddagen och satt hela dagen och intensivlyssnade på dem. För er som inte vet det är Placebo väldigt deppig musik som verkligen berör en på djupet, så jag blev riktigt känslosam och nedstämd till slut. Jag satt ensam på mitt rum, åt choklad och bara njöt av den vackra musiken.

Spelningen var bra! Jag kom hem till Sala klockan 4 på morgonen, och behöll min sinnesstämning hela natten. Det är svårt att förklara hur det känns. Man tycker att allt är hemskt sorgligt, men det är ändå väldigt vackert. Ungefär som en riktigt sorglig film. Det kan vara så tragiskt att man sitter och gråter framför tv:n, men ändå kan man inte sluta kolla bara för att filmen är så bra.

På lördagen var det dags för rollspel för första gången på väldigt länge. Vi löste en sak vi har hållt på med jättelänge. Jag satt hela natten och kände mig riktigt fokuserad och "NU JÄVLAR!". Mycket adrenalin. När rollspelet var slut, spänningen lagt sig och adrenalinet försvunnit ur kroppen blev jag riktigt hatisk. Det är en person (den s.k. "skitgubben") som har stulit en av min rolls käraste ägodelar. Jag tar som vanligt allting på för stort allvar, så jag var riktigt förbannad i flera timmar efteråt.

Hatet höll i sig ändå tills de spelade Beautiful Day på rockklassiker när jag satt i bilen på vägen hem. Det är omöjligt att vara hatisk till den låten. Det kändes som att musiken öppnade upp den där iskalla skölden jag hade runt mitt hjärta, och jag gick tillbaka till att vara lite nedstämd igen. Fast med en blandning av lättnad, och lite självironi.

När jag kom hem (klockan 8 på morgonen) låg jag och pratade med min pojkvän ganska länge. Det gjorde mig glad och kärleksfull. När jag väl somnade sov jag ändå till fem på eftermiddagen. Jag blev så fundersam över att det var mörkt ute... Men när jag väl vaknade var jag glad och utsövd. Jag kände mig riktigt fri - Ungefär som att alla tunga mentala slaggprodukter rensats ut från mitt sinne.

Idag har jag bara tagit det lugnt. Jag är trött efter helgens känslostormar och konstiga tider... Men det är riktigt skönt, och jag känner mig lättare än vad jag har gjort på väldigt länge.

Dare!

Det är svårt att ta hand om sig själv. Jag vet att både jag och många andra har lite problem med att slappna av och tillåta sig själv att vara barnslig och lycklig. Därför blev jag väldigt glad, nästan lite rörd, när jag hörde låten som är i bakgrunden till Toyotas nya tv-reklam.

Det första jag gjorde var att springa till reklammusik.se för att ta reda på vad låten och bandet hette. Sedan letade jag upp hela låten på youtube. Det är The Free Design - Love You.

Här är reklamen: http://www.reklammusik.se/taxonomy/term/237

Första versen går:

Give a little time for the child within you,
don't be afraid to be young and free.
Undo the locks and throw away the keys
and take off your shoes and socks, and run you.

Det är så fint! Jag försöker att tänka på att ta hand om mig själv, och göra val som gör mig lycklig. Det är dagens uppmaning - Ta hand om er själva, var lyckliga och unna er lite vardagslyx! Det som jag mår allra bäst av just nu är att umgås med mina vänner och sköta min hälsa.

Vad gör dig riktigt lycklig?

Halloween

Snart är det Halloween! Dags att pynta skyltfönstret...

Beautiful day

Nu har Pricilla bott här... Ett tag. Man vänjer sig väldigt fort. Det känns som att jag alltid har haft en svart liten pudel som följer efter mig överallt.

Idag är jag ledig. Jag tror att vi ska ta en lååång skogspromenad... Gå någon timme, stanna och äta matsäck, och gå någon timme till. Det vore härligt. Jag överväger att åka till Ikea också. Jag skulle behöva köpa en hylla till salongen... Men det låter ju mycket roligare att vara ute i skogen! Jag hade lite funderingar på att ta med min pudel och hjälpa Jockes jaktlag att driva älg, men jag kommer knappt hinna vara med i sådana fall. Det är ju en bit att åka till Skinnskatteberg.

Otroligt vad mycket man kan göra när man är ledig!

Pricilla gör framsteg i freestyleträningen. Just nu jobbar vi på motivation och koncentration. Ett program i klass I måste vara minst 60 sekunder långt, så hon måste kunna hålla sig fokuserad så länge utan att få någon belöning i form av godis. Vi har mycket att jobba på! När hon fixar det ska jag försöka få henne att jobba med mig i alla möjliga miljöer, oavsett störningar i form av läskiga människor som applåderar och otäcka hundar som skäller... Det kommer verkligen att bli en utmaning.

Höstmys

Hösten är här. Plötsligt är det mer lockande att tända ljus och värma händerna på en kopp varm choklad än att gå ut och springa på kvällarna... Jag och Pricilla tar många långa höstpromenader. Det är härligt! Jag älskar verkligen den här årstiden.


Nackdelen är väl i sådana fall att alla mina vänner verkar ha gått ned i en kollektiv svacka. Jag funderar på om dem höstdeppar? Det är ett helt främmande fenomen för mig som alltid har älskat hösten, så jag förstår inte varför det helt plötsligt inte är någon som vill hitta på något.

Fika verkar fortfarande vara välkommet, i alla fall. Det är extra mysigt på hösten! Jag fikade med Nisse i fredags. Det var väldigt längesen, så det var väldigt roligt! Här är en bild när han äter latte med eftertryck. Han blev "sur" på mig av någon anledning... Jag har redan glömt varför.



Så... Om någon vill hitta på något får ni hemskt gärna höra av er. Jag börjar nästan deppa själv för att jag är så uttråkad.

Facebook

Jag har fallit för grupptrycket (eller kanske snarare tröttnat på alla "Förlåt för att vi glömde bort att bjuda in dig till festen, men du finns ju inte på facebook...") och registrerat ett konto på facebook. Det är väldigt speciellt med ett community med så mycket olika sorters människor... Men det är väldigt roligt! Jag hade fått trettio vännerförfrågningar på en timme - Allt från kusiner till vänner och gamla lärare. Det är väldigt speciellt.

Jag hittade en väldigt söt bild från min kusin Elliotts 4-årskalas förra året. Det är han, jag och min syster. Den hittade jag på hans mammas facebook.



Bättre sent än aldrig!

Mys

Nu har Pricilla bott hos mig i två veckor. Hon verkar trivas här. I början var det hemskt läskigt att helt plötsligt vara ensam hund i flocken, men hon har vant sig nu. Vi har roligt tillsammans. Det blir många långa höstpromenader, mycket mys och en hel del träning. Hon är inte sådär jätteframåt, så vi tränar många korta pass med mycket belöningar och beröm. Hon börjar bli riktigt duktig nu. Hon kan gå slalom mellan mina ben på två olika sätt, gå i cirklar runt mig, snurra och stå på två ben. Allt utan röstkommandon eller med hjälp från mina händer. Det ser riktigt proffsigt ut när man sätter ihop tricken till kombinationer. Det ska nog gå att göra freestylehund av henne!




Hon kan vara en riktig liten bitch mot andra hundar. Stackars Charlie fick inte komma in i sitt eget hus. Pricilla låg i köket och morrade varje gång han stack in sin lilla nos för att kolla läget. Han vände snällt och gick ut igen varje gång. Det går bra med kunderna på salongen, men hon har inget intresse alls av att gå fram och hälsa på varken hundar eller människor. Hon är extremt mammig och vill bara vara med mig.

Vi tog en fika på Johanssons uteservering med Madde och Yoshi. Pricilla och Yoshi är verkligen varandras motsatser. Yoshi ville leka, men inte Pricilla... Fast hon stod ut med honom i alla fall.



På tal om ingenting - Jag har ätit min ananas nu! Den var god!

Ärr

Igår berättade min mamma om en flicka hon hade sett på stan. Flickan hade gått med sin mamma och shoppat. Hon hade ett linne på sig, och det som gjorde min mamma upprörd var att hela hennes armar var fulla av ärr.

"Såhär såg den ut! Skur, skur, skur, skur, skur, skur, skur... Hela armarna", sade hon och gestikulerade vilt för att vi skulle förstå hur hemskt det såg ut. "Att inte mamman skämdes!"

"Du har ju också ärr som man skäms över", sa min pappa och blängde på mig. Igen.

Men... Jag måste säga att jag verkligen inte förstår den här hysterin över ärr. Ärr verkar alltid väcka starka känslor. Vissa tycker att det är tragiskt, andra tycker att det är patetiskt och vissa att det till och med är äckligt. Jag önskar att folk kunde tänka lite längre. Det enda ett ärr berättar är att personen en gång i tiden har haft ett sår, men att det numera är läkt. Jag tror att alla människor har ärr - fysiska eller psykiska - för det är egentligen inget annat än ett läkt sår. Jag tror inte att det finns en enda människa som aldrig har blivit sårad.

Huden kan inte återskapa sig exakt så som den såg ut innan såret, men ärret är fortfarande hud. Den fyller sin funktion precis lika bra, även om den ser lite annorlunda ut. Det är precis som sorgliga händelser i livet. Oavsett om man sörjer ett förlorad husdjur, en gammal pojkvän eller någonting helt annat är det fortfarande ett sår. Men i de flesta fall finner personerna glädjen igen till slut - Kanske med ett nytt djur, eller en ny partner. De nya glädjeämnena är förstås inte exakta kopior av de gamla, men de fyller samma tomrum. Samma funktion. Precis som ärrvävnaden.

De allra flesta verkar koppla ihop ärr med deprimerade tonåringar som skär sig själva för att lindra sin egen smärta. Men... Det enda sättet att veta vad det är som har orsakat ärret är att fråga bäraren själv. Kanske lekte hon för vilda lekar på dagis? Hoppas hon lärde sig något. Kanske är hon masochist? Hoppas hon njöt av det. Kanske var hon deprimerad? Hoppas det hjälpte henne att lindra smärtan. Hur som helst - Det är bara ett ärr. Ett fragment av ett minne. Det vore väl mycket värre om det var ett blödande sår?

Slutsats

Okej, nu kommer resultatet av mitt "mogna övervägande" som jag skrev om för några inlägg sedan...




Ta-daa! Pricilla. Pricilla är alltså en av Mias (på trimkompaniet) pudlar. Hon har varit med i trimmet under hela min utbildning, och jag har varit störtförälskad i henne ända sedan min första dag. Jag har valt henne till "Månadens djurkompis" flera gånger.

När jag höll på att vela som mest i kelpie/pudelvalet frågade jag Mia vilka kullar hon planerade inom den närmaste tiden.

Mia: - "Ja... Nästa kull blir väl efter Pricilla."

Jag (med Pricilla i knät, förstås): - "Ahaa!" *skiner upp* "Men det låter ju jättebra. Hon har ju alltid varit min stora favorit."

Mia: *funderar ett tag* - "...du vill inte ha Pricilla, då?"

Jag: "... ... ...men inte vill du väl ge bort Pricilla?"

Ja. Och sen har det blivit som det har blivit. Vi har diskuterat fram och tillbaka, och nu har vi bestämt att jag ska låna hem henne och se hur det känns. Om jag vill får jag bli hennes fodervärd.

Jag tror inte att det ska vara några problem. För att citera mig själv:

"Egentligen ville jag ju ha en EGEN hund... Och jag ville ju ha en valp... Och helst inte en svart... Men... Det är ju Pricilla."

Jag älskar fortfarande kelpies, och en vacker dag vill jag ha min kelpie också. Jag har ju hela livet på mig, och ärligt talat är det nog bra att jag får lite mer kött på benen först.

Hurra!

This sad Bouquet

Jag har en The Arkkväll framför youtube. Jag blev inspirerad av idol och fick lust att sjunga.

Den här låten är väldigt underskattad:
http://www.youtube.com/watch?v=0hAEc4k8f40

Alla älskar Disease och Tell me this night is over (jag är inget undantag!), men just nu tycker jag att This sad Bouquet är vackrare... Och sorgligare. Jag får nästan tårar i ögonen på slutet. Olas röst och känsla är helt fantastisk, och jag älskar låtens uppbyggnad.

Lyssna själva!

Tillbaka från Skåne

Nu har vi kommit hem från Kristianstad och Nordens största reptilmässa. Det är många djur, ännu mer folk och det är lätt att dras med i stämningen och shoppa loss... Men jag köpte inga djur den här gången heller. Det blev en ananasplanta (med en riktig ananas!) och mat till djuren jag redan har. De är mina små ögonstenar.

Jocke köpte strumpisar. Egentligen skulle han bara ta med sig djuren han förbeställt, men... Han hade inte lika mycket självdisciplin, haha.

Efter att ha suttit stilla i en bil och ätit skräpmat i två dagar är jag väldigt seg och mår allmänt konstigt. Jag har gått upp minst 2 kg, och min kropp har fått en chock. Nej tack, tillbaka till vardagen med müsli och morötter...

Expo Syd

Nu åker jag och Jocke till Expo Syd och kikar på reptiler! Vi åker om en timme och kommer fram sent ikväll. Jag är inte intresserad av att köpa någonting (i alla fall inget levande), men det ska bli kul att bara kolla. Och jag ser faktiskt fram emot att åka bil så länge. Vi har cd-spelare och ac!

Önska oss lycka till!

Hurra!

Nu har jag bokat en biljett till Depeche i Globen! Jag ställde klockan och ställde mig i kö på hemsidan en kvart innan biljetterna släpptes. Det var tur - För fem minuter efter att jag hade genomfört mitt köp var ståplatserna slut i både Stockholm och Göteborg. Jag försökte nämligen boka en ståplats i Göteborg också direkt efter jag hade betalat, men det fanns bara kassa läktarplatser kvar.

Tusen tack Jocke - Som berättade att de skulle komma! Annars hade jag missat släppet.

Diplomerad

Nu är jag DIPLOMERAD!

Ett år har gått. Det har inte varit lätt. Det är mycket information att ta in, och fullärd blir man aldrig. Jag har träffat många trevliga hundar och människor, och det jag kommer att sakna mest är faktiskt gemenskapen. Vi är så många som jobbar hos Mia. Det är extra roligt med eleverna, för då är man verkligen på samma nivå.

Det roligaste vi gjorde under kursen måste vara när vi färgade Sara, och utflykten till Vimmerby förstås. Jag är hemskt nöjd med tiden som gått och allt jag har lärt mig.

Samma dag fick jag reda på att Depeche kommer tillbaka till Sverige nästa år... Jag har ställt in mobilen så att den ringer tio minuter innan biljetterna släpps. Det var nog den bästa presenten jag kunde få.

Nörd

Någon annan som känner igen sig?


En gång vaknade jag på morgonen efter att ha spelat Golden Eye en helg. Jag blev jätteirriterad över att min radar (en liten grej i ena hörnet som gör att man ser var de andra spelarna är) var borta. Jag var helt övertygad om att det var Josef som hade gjort om inställningarna och tagit bort den. Jag hann både duscha och borsta tänderna innan jag kom på att man faktiskt inte har någon radar i verkligheten...

Tyvärr har jag nästan aldrig tid att spela tv-spel längre. Egentligen borde man ta en tv-spelssemester någon gång ibland och bara vara hemma och spela hela dagarna.

Youtube

De senaste dagarna har jag suttit klistrad framför youtube innan jag går och lägger mig. Jag kollar mest på den här videon:

http://www.youtube.com/watch?v=InBiaRBUjUs&NR=1&feature=fvwp

Jag älskar den. Fast jag rycker till varje gång sångarkulan ramlar ned. Jag har spelat för mycket tv-spel i mitt liv...

En annan youtubevideo som jag spelar flitigt är:

http://www.youtube.com/watch?v=bgu71-Jtcr4&feature=related

Det är SÅ vackert när de vita duvorna flyger ut framför scenen! Det är det finaste jag någonsin sett i en scenshow. Bono gör inte så mycket, men han har ändå en väldigt häftig utstrålning. Han är lite lik Dave, fast han sjunger bättre.

Förhöst

Tidigare den här månaden skrev jag ett inlägg som hette "Sommar!". På bara några dagar har sensommaren gått över i någon slags förhöst... Och jag älskar det. Hösten är helt klart en av mina favoritårstider. Allt blir så vackert! Jag var ute och gick en timme i ösregnet för två dagar sedan. Det var kallt, mörkt och det kändes verkligen som höst.

Det går framåt med mina examensprov. Nu har jag bara en hund kvar. Sen är jag färdig! Teorin gick också bra, men det hade gått ännu bättre om det hade varit mindre bokföring och mer djursjukvård, haha. På fredag är det meningen att vi ska tacka av mig (eller sparka ut mig, om man lyssnar på Pia...). Vi ska äta smörgåstårta och fira. Jag har sagt att jag vill ha en med skinka eller något, så att jag slipper inbakade havsdjur. Vi får se om det går att fixa.

Jag fortsätter att fundera över min framtida hund. Jag vill verkligen hemskt gärna ha en kelpie. Jag är väldigt förtjust i Tilly, och jag gillade pappa Enzo också... Men egentligen är det nog smartare att börja med pudeln, som jag hade tänkt ha som andra hund, och vänta ännu längre med kelpien. Det är inte det att jag inte har engagemanget - Jag tvivlar bara på att jag har tid och tillräckligt mycket erfarenhet för att få den så avslappnad i vardagen som jag vill att den ska vara. Jag ska fundera lite mer och göra ett moget övervägande, så får vi se...

Hur går det?

En liten uppdatering...

Jag har klarat pudel, foxterrier (högbent terrier) och flatte (retriver). Idag blir det norwichterrier (lågbent terrier) och wheatenterrier (handklippning). Det är dem som jag har varit mest nervös över. Sedan har jag bara schnauzer, "liten hårig" och spaniel kvar. Håll tummarna!

Examen

Nu har jag blivit östersjöfadder. Jag har sagt i flera år att jag stödja arbetet med havsdjuren och deras livsmiljöer så fort jag får en inkomst, och nu har jag ju faktiskt börjat kunna ta ut lite lön. Anledningen till att jag valde att bli just östersjöfadder är att jag har förtroende för wwf, och att Östersjön förstås är havet som ligger mig varmast om hjärtat.

Nästa vecka ska jag göra mina examensprov... Jag börjar bli väldigt nervös. Jag ska klippa åtta olika hundar och göra ett stort teoriprov. Mia skickade nyss ett mail och berättade att hon har ändrat "liten hårig som handklipps" till "wheatenterrier i frisyr". Det gjorde inte direkt saken bättre. Den enda wheaten som jag har klippt är en som maskinklipptes i samma längd över hela kroppen... Förutom den ska jag klippa en spaniel, en retriever, en pudel, en högbent terrier, en lågbent terrier, en liten söt hårig (typ shihtzu) och en schnauzer. Det ska nog gå bra.

Om jag klarar proven blir jag diplomerad hundfrisör. Det vore väldigt kul. Jag hoppas på välskötta, tovfria hundar och inspirerande musik!

Sommar!

Det är fortfarande en väldig härlig sommar här i Sala. Jag passade på att ta ledigt en dag för att åka ut med båten...

Den här bilden har jag döpt till "Flytvästtjockis och skäggdopping", för att jag har världens största flytväst under tröjan och Jocke inte hade rakat sig på en vecka. Vi ser inte riktigt kloka ut, men det var mysigt ändå.



Sen hade mamma och hennes bästa vän Anneli fest tillsammans. Jag sprang runt och hjälpte till med allting, bland annat drinkarna. Det var väldigt kul att träffa alla släktingar som bor långt borta och man inte träffar så ofta.


Någon gång runt midnatt var jag och Jocke de enda ungdomarna som var kvar, så vi bestämde oss för att åka till Maddes inflyttningsfest istället. Det var också jätteroligt. Det blev ganska sent... Jag somnade nog inte förrän efter 6 på morgonen någon gång. Ingen bra kombination med att jobba hela dagarna, åka 70 mil till Arvika och tillbaka och försöka hinna med diverse aktiviteter på fritiden... Jag har fått svarta ringar runt ögonen. Det är skönt att det är helg!

Det var i tisdags jag var ned till Arvika för att hälsa på kenneln. Jag fick hälsa på den ev. blivande pappan till kullen jag är intresserad av, vilket var väldigt kul! Marika har parat sin andra tik nu. Om jag har tur löper Tilly så att kullarna inte krockar med varandra, men annars får jag vänta ett löp till... Mina vänner tycker att jag är knäpp som väntar så länge, men den som väntar på något gott!

Vardag och U2

Nu är jag tillbaka till min vardag igen. Det är i och för sig en ganska rolig vardag med stor variation och frihet, så jag ska inte klaga.

Jag har varit ute med mina föräldrar i deras båt. Det är en tradition som jag har haft varje sommar sedan jag var tre månader. Den här sommaren blev det tyvärr bara en och en halv vecka... Det finns bara två platser som får mig att känna mig hel och fulländad, utan att det pågår någon särskild aktivitet - Norrland (gärna mitt i vintern) och havet. Därför känns det alltid lite tungt att komma tillbaka. Samtidigt är det skönt att komma tillbaka till lite goda vanor. Springturen jag tog igår var gudomligt skön.

Skeppsråttorna var med på båten, förstås. De var väldigt nöjda i sin lilla, lilla bur. Jag försökte få dem att komma ut och motionera, men den enda ansträngningen de behagade göra var att klättra den lilla biten från buren till min axel.


Här äter Josie en Magnum Temptation. Är det semester så är det...


Annars rullar allt på. Jag klipper hundar hela dagarna, och tar hand om Frosthjärta, mina djur och mig själv när jag kommer hem. Jag försöker skriva klart mitt examensarbete om pälsvården på Chinese Crested Dog. Om jag har lite flyt kan jag göra min examensprovvecka v. 33. Det vore fantastiskt kul att bli diplomerad!

Jag drömde om U2 i natt. Det var lite lustigt, men tanke på att jag inte lyssnar på dem. Eller jo, jag har väl hört någon skiva och känner igen klassiker som Sweetest Thing, men jag vet ingenting om dem. Jag drömde i alla fall att jag skulle planka in och se dem live i Stockholm, och att de spelade "Still havn't found what I'm looking for". Nu har jag haft den låten på hjärnan hela dagen, så till slut var jag bara tvungen att leta upp den på youtube. Det slutade med att jag satt och lyssnade igenom ganska många låtar, och jag börjar inse att de faktiskt är ganska bra. Så kan det gå!

Min sista tanke går till Jocke, som är fast på en öde ö. Han skulle segla till Åland med vikingaskepp, men det blåser för mycket för att de ska kunna ta sig någonstans. De har varit inblåsta i tre dagar. Ön består av klippor och snår, och han har bara mottagning på den allra högsta och mest avlägsna toppen, så när jag pratar med honom dränks det mesta av vinden. Jag håller tummarna för att han ska komma därifrån i morgon.

Arvika

Jag var på Arvikafestivalen! Den här lappen var det första jag såg när jag vaknade. En bra start på en bra dag!


Sen åkte jag till Skinnsberg och hämtade Jocke. Det var asvarmt, så jag hade bikini och kjol. Jag var väldigt peppad.


Depeche var bra! De tog bort mina favoritlåtar och publiken var fruktansvärt tråkig på sina håll, men jag hade kul ändå. Jag fick tårar i ögonen på Home. Och nu har jag sett dem i verkligheten! När jag var som närmast stod jag och höll i stängslet, men jag backade undan lite sen för att publiken var så trist där framme...

Det var en väldigt rolig utflykt, trots väldigt konstigt väder på vägen hem. Jag jobbade hela dagen efter, så nu ska det bli skönt med en och en halv veckas semester på havet...

Familjen utökas

Välkommen hem, Leia och Josie!

Ja, efter många om och men har de äntligen fått sina namn. Jag har varit inne på allt möjligt (Pikachu och Raticate var två favoriter), men nu får det vara nog. Som ni ser har de redan blivit kompisar.

Josie (den grå) är lite tunn. Hon väger bara 84 gram (i jämförelse med Leias 117), så de får gå på en omvänd diet tills vidare. De är grymt söta och sociala. Jag ser fram emot att lära känna dem närmare.

Ösregn och Bebis

Vilket väder det blev! Vi har varit ute i Toruns sommarstuga och rollspelat. För att komma dit måste man gå 20 minuter i en tät skog (som numera är utan stigar sedan de gjorde ett kalhygge av halva vägen). Det har blivit stora hjulspår efter skogsmaskinerna där stigen var förut, så det är lerig sumpmark och djupa vattenpölar. När vi skulle gå ösregnade det förstås. Trots regnet var ett mysigt rollspel. Jag tycker synd om utställarna i Avesta, men för oss var vädret perfekt.

Jag har en liten pudelbebis hemma hos mig. Han kommer från Mias kennel, så hon hade med honom på trimmet i väntan på att hans nya ägare från Norge ska komma och hämta honom. Jag blev förstås kär och frågade "ååh, får jag ta med honom hem?" som jag brukar göra med alla gulliga hundar... Och för en gångs skull fick jag faktiskt det! Han ska tyvärr bara vara här till midsommar, men det gör ingenting. Han är söt som socker och en helt underbar liten vovve. "Jag har hellre en hund en liten stund än att inte ha någon hund alls", för att citera mig själv.

Bebisen följde med oss på rollspelet. Jag hade räknat med att bära honom nästan hela vägen genom skogen, men han travade på och skuttade över stock och sten - bokstavligen. Han gick genom vattenpölar som nästan var djupare än honom, och det var inga problem alls. Jag är faktiskt riktigt stolt. Han har sovit nästan hela dagen efter promenaden. Han är helt slut, stackarn. Först har vi miljötränat som tusan - Fikat på uteserveringar mitt i centrum, gått på broar över vattenfall, åkt buss och så vidare. De första dagarna var han jättetrött bara av det. Sedan var det den här rollspelspromenaden, och nu när han äntligen inte sover hela tiden har jag börjat gå lite längre aktiveringspromenader med honom. Jag är helt hopplös. Det spelar ingen roll att det är halvstorm och ösregnar, vi balanserar på stockar och springer runt träd i skogen ändå. När jag äntligen har en liten hund måste jag ju passa på att leka lite med honom. Jag får bara valpanpassa mig lite.

Jag har inte umgåtts och jobbat så här mycket med en pudel förut, så det är väldigt kul att lära känna rasen lite närmare. Jag har ju funderat - och funderar fortfarande - på att ha en pudel. Som det ser ut nu kommer jag att bilda flock med min lilla kelpie som jag har tänkt, men kanske skaffa något lite gulligare som jag kan klippa (antagligen pudel, men jag är lite sugen på bedlington och bichon frisé också) senare när kelpien blivit vuxen. En sak som jag verkligen uppskattar med pudeln är att de verkar vara lite mer enmanshundar, som älskar sin flock mest av allt och alltid vill vara nära. Jag är precis likadan själv. Hm, ja, det tåls att tänka på...

Min morbror och hans familj har kommit ned från Jokkmokk för att fira Midsommar med oss. Det är skoj! De ska komma förbi mig på salongen i morgon, och sen kanske jag ska raka Olas hår. Han ville passa på när han har semester och är borta i tre veckor (om han inte skulle passa i det, haha). Lilla bebisen ska vaccineras också, så vi ska till veterinären på eftermiddagen. Det är lite sorgligt att han åker hem nästa vecka. Jag känner mig som hans mamma. Men han kommer säkert att få det jättebra i Norge, och sen är mina råttor leveransklara... Det är väl inte riktigt samma sak kanske, men ändå.

Intensiv helg

Den här helgen har varit helt otrolig! Jag har varit bjuden till minst fem olika saker, och jag har velat vara med på allting. På något mirakulöst sätt har jag lyckats hinna med alla de viktigaste sakerna. Det går tydligen att både ha kakan och äta upp den - Men det är väldigt jobbigt och kräver både en stor portion tur och planering.

På fredagen jobbade jag till 16. Mellan 16 och 17 lyckades jag hinna köpa studentpresenter, skriva kort, gå hem från jobbet, duscha, dricka kaffe och byta om. Jag har nog aldrig varit så effektiv. Sedan var det dags för studenttåget på torget. Jag träffade både Tess och Madde, vilket var väldigt kul! Efter lite mingel på torget åkte vi till Lungbo för att fira min syssling och barndomskompis Viktoria som tog studenten. Det var ingen som hade räknat med att jag skulle vara där, så alla blev väldigt glada när jag kom. Det var mycket trevligt att träffa släkten, och riktigt kul att jag kunde vara med och fira henne!

Vi kom hem ganska sent på kvällen/natten. Jag däckade ganska fort, och dagen efter gick jag upp halv åtta på morgonen för att packa och göra mig i ordning för Enköpings medeltidsmarknad. Jag åkte dit med kollektivtrafik från Västerås och var framme på marknadsområdet strax före 11 (efter att ha väntat på min skjuts i en halvtimme...). Marknaden var lite mindre än vad jag väntat mig, men det var kul ändå. Till min stora lättnad var mina vänner inte sminkade än, så vi sminkade oss gemensamt i ungefär två timmar. Jag drog på mig ett hopplock av mina lajvsaker och såg ut såhär:


Jag tyckte att jag var gullig, men barnen blev rädda för mig. Det var ju inte alls meningen! Ärligt talat! Jag hann bara gå runt där till strax efter 15 innan mina föräldrar plockade upp mig. Vi skulle åka på min farbror Jockes 40-årsfest. Jag bytte om och sminkade av mig med våtservetter i bilen på motorvägen mellan Enköping och Stockholm. Det var lite knepigt, men det gick. Jag använde minst 20 servetter och körde in naglarna i ögonen varje gång jag försökte ta ut linserna. När vi kom fram var vi på ett trevligt öppet-hus-fika till 18, och sedan virrade vi runt i Stockholm och letade efter en parkeringsplats i en timme. Min lunch den dagen blev kakor och kaffe. På kvällen var det dags för en hemlig överraskningsfest för Jocke. Det var grymt kul, med massa uppträdanden, goda drinkar och metal! Jag blev helt salig när de började spela Raubtier, men DJ'n hade tyvärr bara en låt med dem. Jag somnade i min säng något gång efter 1, efter en mycket rolig kväll.

Och idag, på Söndagen, var det dags att rösta. Det gick i och för sig ganska fort. Det tog däremot lite längre tid att masta på båten... Vi hade en heldag med båten i Västerås och gick ut och käkade. Det var trevligt! Solen sken faktiskt i Västerås. Jag kom hem på kvällen, och då gick jag ut och sprang.

Nu är jag helt slut. Var det någon som sa att man skulle vila upp sig på helgerna? Även fast jag skulle kunna somna här framför datorn har jag haft väldigt skoj hela helgen, och jag ångrar inte att jag vred ut-och-in på mig själv för att kunna vara med på allting. Jag har haft jättekul!

Dags att gå vidare

Det roligaste med att vara i den här åldern är att se alla ens vänner blomma. Alla är så fulla av energi, hopp och drömmar. Nu finns det ingen skoltrötthet. Det är ingen som är less på att inte kunna styra över sina egna liv. Det ligger en värld full av möjligheter framför våra fötter, och alla väljer sina egna vägar. Vissa tar mod till sig och kastar sig ut i det okända, som Lovisa som har flyttat till Skottland. Andra har stått på kanten och tvekat, rädda för att lämna tryggheten, men nu har nästan alla jag känner hittat en väg som passar dem. Det är så härligt att se!

Jag är helnöjd med mitt eget val. Ibland kan det kännas lite tungt, men i det stora hela är det som att leva i en stor dröm. Det roligaste just nu, förutom alla nöjda kunder förstås, är att märka att jag faktiskt gör framsteg i själva friseringen. Jag blir färdig fortare och fortare, och när jag är hos Mia märker jag att hon "putsar till" färre saker än vad hon har gjort tidigare. Det kan vara någon tuss som kommer fram ut något hudveck, men själva formen är oftast bra. Det är jätteskönt! Det enda som är trist med att vara hos Mia är att arbetsmiljön kan bli lite stressig ibland. Det är speciellt en person som blir väldigt stressad när vi elever inte arbetar snabbt nog, och jag mår faktiskt riktigt dåligt av det. Jag kan inte fokusera och gör sådana där fåniga misstag som jag aldrig skulle göra i vanliga fall. Men ja, jag ska inte klaga!

Idag är jag väldigt uppåt eftersom Leviathan äntligen har ätit. Jag har verkligen prövat allt - Höjt temperaturen, bytt foder och allt möjligt. Till slut flyttade jag Marillion, den andra ormen, till ett annat terrarium hos min pojkvän samtidigt som jag gjorde min årliga helrernovering av terrariet. Min förhoppning var att Leviathan skulle tro att han kommit till ett annat revir där han var helt ensam. Jag har väntat i några veckor, han har ömsat, och igår åt han äntligen. Oj, vad det kändes bra! De andra djuren fungerar också perfekt. Då är det roligt att vara djurägare.

Det enda jag saknar, förutom en egen hund, är att ha någonting att gosa med. Reptiler är vackra och fascinerande, men det är ingenting man umgås med. Det måste ha varit nästan ett år sedan Shoiva, mitt sista däggdjur, försvann från mig. Råttorna försvann långt före det. Jag blev helt knäckt. Alla säger att det "bara" är en hamster, eller "bara" en råtta, men för mig är det inte "bara". Min livslust försvinner när ett djur lämnar mig. Det finns bara sorg. Jag har blivit deprimerad bara av tanken att skaffa en ny skyddsling ända sedan långt innan mina senaste djur lämnade mig. Det var nog när Meds, min allra keligaste råtta som sov i min säng och alltid var lös, lämnade mig som jag tappade suget. Hur länge sedan var det? Två år? Tre? Jag minns inte.

I alla fall. Råttorna har lämnat ett stort tomrum efter sig. Jag sörjer dem fortfarande, men någonstans inom mig har jag insett att det kanske är dags att våga gå vidare. Även om ingen kommer att kunna ersätta mina gamla skyddslingar längtar jag efter någon som sitter på min axel och knastrar. Någon som följer med på en långpromenad i solen och delar på min glass. Jag mådde nästan illa när jag tog beslutet, men nu är två små bebisar på väg hit. Och det känns väldigt, väldigt bra!

Såhär ser dem ut;



Roll On (champagnen) och Föiros (russian bluedumbon) kommer till mig. Frispel (amber hooden) är en liten pojke, så han flyttar till hanflocken hos min pojkvän (även om jag står som ägare och kommer att vara den som t ex ställer ut honom). Visst är dem söta?

Sommarenergi

I fredags hade vi ett cafémöte med lajvföreningen. Åh, vad jag har saknat det! Vi diskuterade allt från rollspel till fäktning och kom fram till väldigt mycket bra saker.

Jag var helt inställd på att vi skulle lägga vår nuvarande rollspelsgrupp på hyllan och börja spela något annat istället, men det visade sig att alla var jättepeppade på att fortsätta. Det var nog den bästa överraskningen jag kunde få just nu. Jag är väldigt fäst vid min roll. Från och med 12-14 juni spelar vi dessutom varannan helg. Kan det bli bättre?

Ja, det kan det faktiskt - Vi ska börja fäktas tre timmar i veckan också. Efter en lång (men väldigt glad och positiv!) diskussion hade vi jobbat fram ett upplägg och en tid som verkade passa alla.


Såhär roligt har man på cafémöten! Vi måste ha fler sådana. Det var nog det gladaste möte vi någonsin har haft i den här föreningen.

Nu håller alla äntligen med mig om att det är sommar. I helgen har vi haft det riktigt somrigt med grillning, rabarberpaj, glass och allt som hör till. Jag har tagit fram mina piratbyxor och börjar använda solkräm.

Avslappning

Jag har alltid haft svårt för det där med att slappna av, men nu har jag äntligen hittat ett sätt - Spikmatta! Vi har köpt en eftersom den sägs bota smärta och stelhet i ryggen, och den är helt underbar. Alla säger att det ska göra ont de första gångerna, men jag tyckte bara att det var otroligt skönt.

Det kan jag absolut rekommendera till alla stressade typer där ute! Jag vet vad jag kommer att göra en timme varje dag i fortsättningen i alla fall...

Depechefeber - Igen

Jag har lånat cd:n som spelades in på Depeche Modes playing the angelkonsert i Sverige av Mia. Jag har lyssnat på den flera gånger, och jag blir helt rörd. Det är nästan fånig... Men den där dagen var kanske den bästa i hela mitt liv.

Jag har varit på många spelningar, och jag har många favoritband som jag har en alldeles särskild relation till. Jag har blivit uppkastad i luften till Machinae Supremacy, jag har skrikit sönder min röst till Iron Maiden (jag kunde inte prata på flera dagar efteråt, haha), jag har köat en hel dag till Blind Guardian och headbangat nacken av mig till bland annat Naglfar och Manson... Och allt har varit helt underbart. Att se musik live är nog det bästa jag vet. Men det är ändå ingenting, ingenting som kan jämföras med när jag såg Depeche. Efteråt var jag så lycklig att jag skuttade omkring på gatorna i flera timmar efteråt och övervägde att hoppa framför ett tåg bara för att få dö lycklig.

När jag var yngre var min högsta dröm att se Depeche live. Min näst högsta dröm var att höra Martin Gore sjunga Shake the Disease, och jag hade en väldigt stark önskan att dansa till photographic live. Kan ni gissa varför jag var i en sådan extas? ;)

Depeche Mode, och kanske framförallt Martin Gore, har haft en otroligt stor inverkan på mitt liv. Jag drogs ned i mörkret när jag gick på mellanstadiet. På den tiden var både musik och den djupa världen som mörk musik bjuder på helt främmande för mig... Det berörde mig till en grad jag inte trodde fanns. Och jag älskade det.

Varje gång jag lyssnar på den här skivan påbörjar jag ett köp till Arvikafestivalen i sommar. Hittills har skivan tagit slut innan jag har hunnit slutföra det, men inte den här gången. Jag har nämligen inte råd egentligen, men det spelar liksom ingen roll. Jag insåg att "oj, jag måste visst till Arvika" när jag läste att de kommer att spela låtar från Black Celebration och Some Great Reward, och nu är biljetten bokad. Arvika, här kommer jag!

Om Mia tar sig i kragen och köper en biljett kommer Salas hundägare undra varför alla hundtrim har stängt den tredje juli, haha! :)

Vårens nyheter

Nu har fölet kommit, och allt gick bra. Det blev ett litet fuxsto. Tharos accepterar vanlig mat igen, och allt är frid och fröjd... Förutom att jag har effilierat min egen hand och har väldigt ont i magen. Men det ska vi inte prata om nu!

Jag fortsätter, mer eller mindre omedvetet, att prova nya saker. De två nyaste sakerna är Singoalla Lakrits och Extras nya tuggummi med choklad/kolasmak. Jag är inget större fan av varken ballerina eller singoalla, och det blev tyvärr inte godare av lakritssmaken. Det var en spännande idé, och om man gillar vanliga singoalla tycker man säkert om lakritssmaken också. Jag hoppas att det kommer fler lakritskakor!

Tuggummit var... Underligt. Min första tanke när jag stoppade det i munnen var "blä", men det är inte så äckligt egentligen. Det smakar som någon snabbcappucino i pulverform med karamellsmak som jag drack för många år sedan, fast mycket sötare och som tuggummi. Det tappar smaken ganska snabbt, och då smakar det som det gamla pokémontuggummit med klistermärken om någon minns dem? Om man älskar godis men vill vara lite nyttig är det här säkert ett bra alternativ, men det var inte min grej.

Föl och ' wich

Nu har jag smakat GB's Ben and Jerrysglass, som heter 'wich. Den var... Söt. Själva glassen är jättegod, men den ligger mellan två jättestora kakor. Jag är inte så förtjust i kakor, så jag tycker att det blev lite för mycket. Jag håller mig till bägarna i fortsättningen.

Jockes syrras häst ska föla vilken dag som helst (garanterat inom en dygn). Det har varit fullt ös hela helgen. "Vattnet gick! Eller vänta, hon kissar nog bara...". Jag var tyvärr tvungen att åka hem innan fölningen, så jag får åka dit nästa helg och säga hej till det. Då måste det ha kommit.

Jag måste förtydliga en sak från ett tidigare inlägg; Jag är inte bokstavligen ute och springer varje kväll. Jag brukar använda "springer" för att beskriva att någon gör någonting som egentligen inte är nödvändigt. "Jag springer på stan", "Nej, hon är ute och springer någonstans" och så vidare. Jag menar alltså att jag är ute varje kväll. Ingenting annat.

Tharos fick en jättestor, vit larv som Jocke har hittat i gödselstacken. Den såg ut ungefär såhär:

Den var tydligen jättegod. Han blev helt galen, och nu vill han inte ha den vanliga maten längre. Så går det när man ska vara snäll och skämma bort sin ödla med lite lördagsgodis...

Valborg

Min valborgshelg har varit helt perfekt! Min farbror Jocke och hans familj har bott hos oss sedan sista april. Vi hade en väldigt rolig fest hos Jens, och min kompis John kom till och med ned från norrland! Jag missade tyvärr grillningen, men det gjorde ingenting. Vi åt en jättegod tortillatårta hemma. Alla andra tyckte att den var för stark, så jag fick äta rester i flera dagar.

Jag jobbade på första maj, men på kvällen spelade vi Singstar. Det var längesen jag skrattade så mycket! Singstar har aldrig varit roligare.

I lördags var det medeltidsmarknad i Kungsör. Jocke (pojkvännen, inte farbrodern :P) skulle dit och ha blankvapenuppvisningar. Jag var väldigt sugen på att vara med jag också, men jag känner att jag måste ha skydd på i alla fall händerna först. Utan mina händer kan jag inte jobba. Jag var bara där i ett par timmar eftersom jag ville hem till mina släktingar, men det var väldigt roligt! Mycket trevligt folk, och ännu fler trevliga hundar. När man går omkring i lajvkläder själv glömmer man lätt att besökarna inte är lajvare. Jag gick fram till diverse folk och sa saker i stil med: "Hej, får jag prata med din kelpie?". De såg lite förvånade ut.

Idag har jag helrenoverat mina majsormars terrarium. Jag har skrubbat och tvättat all inredning, bytt bottensubstrat och limmat upp bakgrunden - igen. De små ligisterna tycker att det är roligt att riva ned den.

Det känns otroligt skönt att jag har tid att göra roliga saker på fritiden igen. Alla helger är inbokade (och nästan dubbelbokade) i hela maj, och det är precis så jag vill ha det!

Sommar och glass

Jag har kommit fram till att det som skiljer sig mest mellan sommaren och våren är lukten. Jag är ute och springer varje kväll, och igår upptäckte jag att det började lukta sommar. Det är så väldigt många olika dofter på samma gång - Blommor, skog, grannen som grillar och själva värmen. Underbart!

Jag har någon slags mani på att prova alla nya saker som kommer, speciellt nytt godis. Det är nästan som ett tvångsmässigt beteende. Årets höjdpunkt när jag var liten var alltid att prova alla nya glassar. De senaste åren har jag tagit det ganska lugnt med att testa allting, men i år är jag ute i ovanligt god tid. Jag har prövat GBs magnum temptation, magnum temptation choklad, ice ageglassen (lemon age?), den nya soleron och den nya sandwichen. Den vanliga magnum temptationen leder hittills - Helt klart en ny favorit, och en värdig ersättare till Magnum Double! Nu väntar jag bara på Nogger Mint och Ben and Jerryglassen. Jag ser verkligen fram emot dem båda!

Mysigt pyssel

Jag skulle egentligen på utställning i helgen, men jag fick en insperationskick och började fixa med massa saker istället. Jag har planterat om lite blommor, gjort om i min geckos terrarium och möblerat om lite.

Pucko fick ett litet vattenfall i sitt terrarium, och mina böcker fick lite mer plats i alla fall... Fast jag har fortfarande inte plats för alla. Jag tror att jag läser lite för mycket.

Det är faktiskt himla skönt att bara vara hemma och göra "ingenting" (som det kallas, men man får rätt mycket gjort ändå). Jag och mamma har planerat och lagat mat tillammans den här helgen. Hon håller på med viktväktarna. Även om jag inte satsar på att gå ned i vikt själv älskar jag viktväktarna! De är så otroligt inspererande och har en jättebra inställning, och dessutom god mat. Jag blir nästan gladare än min mamma när det kommer ut nya tidningar. Det har varit jättemysigt.

När jag var färdig med allting firade jag med en alkoholfri drink, med fläder/citrussmak. Sommaren är här!

New life

Nu har jag jobbat i en vecka, och jag måste säga att jag verkligen känner att jag har hittat rätt! Det är helt otroligt kul, speciellt när kunderna blir nöjda. Dessutom uppskattar jag att vara hos Mia mer nu när jag bara är där två dagar i veckan. Det är väldigt skoj att träffa andra hundfrisörer - Det blir lite ensamt i min salong ibland.

Såhär efter invigningen har jag fått lite tid till andra saker. Det har blivit lättare att skilja på jobb och fritid. Jag har suttit flera kvällar i rad och skrivit om blodsalver till Frosthjärtavärlden. Nu är första utkastet äntligen färdigt. 10 sidor landade det på. Det är himla skönt och avkopplande att bara sitta och skriva... Jag har saknat det.

På lördag ska Madde åka och hämta sin lilla collievalp. Jag är väldigt glad för hennes skull! Det ska bli kul att träffa killen. Jag är så nyfiken! Lycka till, om du läser det här.

Delning

Jag tyckte att det var dags att skilja på företagets blogg och min privata blogg. Som ni kanske har listat ut kommer det här att vara min privata blogg i fortsättningen.

Jag får inte riktigt till det där med att visa olika profiler i olika bloggar, så jag valde att ta bort profilerna helt tills vidare. Det här var i alla fall min beskrivning till den här bloggen:

"Jag heter Taj. Jag lever mitt liv för att lyssna på musik, spela rollspel i olika former och umgås med trevliga personer - Mestadels människor, hundar och mina fjälliga rumskamrater. Den här bloggen handlar om min vardag och mina drömmar."

Hundsalongens blogg ligger kvar på furrytale.blogspot.com.

Vårkänslor

Idag har jag äntligen betalat tillbaka min "hundkassa". Det är pengar som jag har sparat ihop själv från mina sommarjobb som jag hade när jag gick i skolan, för att kunna ha råd med en hund när den tiden kommer. Jag ska förstås inte ha en egen hund förrän jag både har tid och råd med alla veterinärkostnader, försäkringar och kurser, så jag började spara för många år sedan. Jag var tvungen att låna pengar ifrån hundkassan för att ha råd med alla räkningar. Det kändes ganska jobbigt eftersom jag har kämpat så hårt för att samla ihop och lägga undan dem, så det känns helt underbart att allt är tillbaka igen.

Jag är så gott som fullbokad hela månaden, så det verkar som att jag går runt. Det känns otroligt bra att äntligen tjäna lite pengar (även om det inte blir någonting kvar till mig efter alla utgifter). Jag har inte haft någon inkomst överhuvudtaget sedan sommaren förra året. Allt går jättebra, och jag är väldigt inspirerad. Det är till och med roligt att skura golvet och betala räkningar.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här och blogga längre. Jag fortsätter att berätta hur det går senare!

Lugnet efter stormen

Efter en lyckad invigning och en glad påsk känns det skönt att komma tillbaka till vardagen igen. Det dykte upp både släktingar, vänner och nya kunder. Jag fick besök av mycket fler personer än vad jag trodde, vilket var väldigt roligt. Det är härligt att jag har ett sådant stöd från hela min omgivning! Jag gjorde ett försök att få med alla blommorna på bild, men det gick tyvärr inte så bra.

Jag bjöd på småplock och snacks till både fyr- och tvåbenta kunder.

Idag har jag redan bokat in sex hundar. Det är både roligt och lite nervöst. Först väntar två dagars praktik på Trimkompaniet, men på fredag kommer det en liten york och en dvärgschnauzer. Lustigt nog har jag bara små söta hundar inbokade än så länge. Jag har sagt (lite skämtsamt) att jag ska specialisera mig på småhundar, så vi får väl se hur det blir i framtiden.

Det blev en bra början! Allt har gått över förväntan bra. Jag hoppas att det fortsätter såhär.

Start

Den här annonsen var i Sala-Bladet idag...

Det tar sig

Det tar sig i salongen!

Jag klippte Arkas och Sirius för att se att alla saker fungerade som det skulle. Arkas ville bli en labrador, och Sirius ville bli lite mer välvårdad. De hade med sig halva Möklintaskogen i sin päls som en present till mig, så det fick bli ett ordentligt bad. Men dem var lika glada för det!

Jag behövde inte leda dem till och från badet, bordet och buren. De följde glatt med mig och hoppade upp själva utan att tveka, hela tiden med en viftande svans. Tänk om alla kunder vore så tacksamma?

Sommartider

Solen skiner och krokusarna blommar. Våren är här på riktigt.

En gång i tiden gick jag in i en mindre depression på våren och sommaren, men nu för tiden blir jag bara glad och inspirerad. Sommar innebär att gå runt i värmen och leva på smoothies, islatte, milkshakes och möjligen någon sallad eller baguette. Jag trivs väldigt bra med den tillvaron!

Sommaren är min favorittid att vara djurägare. Reptilerna är pigga och glada, och det finns gratis mat under varje sten. Min ena ödlas favoritmat är daggmask och snäckor, och den andra älskar snabba flygande saker (som flugor och nattmalar). Det är helt perfekt. När jag hade gnagare tog jag alltid ut dem i solljuset varje dag. Här är en bild på min lilla hamster Shoiva:

Han behövde aldrig ha en bur eller en sele. Han höll sig i närheten av mig ändå. Det var Jocke som köpte honom som en liten bebis från en uppfödare som inte var den mest seriösa. Han var skygg som ett vilddjur och skrek av ångest så fort någon kom i närheten. Blödig som jag är tog jag hand om honom direkt, och efter några månader av träning var han tamare än någon annan hamster jag haft. En gång rymde han ned i ventilationssytemet under mitt golv, men han kom fram direkt när jag började sjunga en låt som jag alltid nynnade på när han var liten.

Nej, nu ska jag gå ut och njuta av solen igen. Mm, jag tror att grannarna grillar...

Petit, perro och petshopboys

Idag var sista dagen på vår långa (men väldigt roliga!) kursvecka. Vi började veckan med att åka ned till Vimmerby och lära oss att trimma petit basset griffon vendéen på Marinas Trim & Hundfrisörskola. Det var kul att få lära sig hur de ska se ut av en riktig rasspecialist. Hundarna vi trimmade var väldigt trevliga. Jag hade packat ned mina träningskläder och såg fram emot att få jogga i vårsolen, men det var lika kallt i Vimmerby som hemma...

Marina visar hur en petit ska se ut:

Sedan fick vi trimma varsin själva. Elisabeths hund ville hellre kramas än bli trimmad, så hon hade lite problem med att göra klart huvudet...

På tisdagkväll åkte vi till Linköping för att lära oss hur man trimmar perro de agua espanol och andra vattenhundar på Tassarnas Trim. Vi somnade efter en tur till McDonalds och Ica Maxi, och sen hade vi perrokurs hela onsdagen. Det var skoj att få lite mer kontakt med rasen. Jag och lilla Zara tog en promenad i vårsolen och hoppade glatt över cykelställ och andra improviserade hinder. På onsdagen var det riktig sommarvärme, så jag var till och med tvungen att köpa en glass på vägen hem. Det blev en lång bilresa. Mias cd-spelare ville dessutom inte spela något annat än petshop boys, men det var ju helt okej. Jag tror att jag var hemma runt 20-21 på kvällen.

Såhär såg Herman ut innan han klipptes:

Igår och idag har vi lärt oss att trimma engelska cockrar av uppfödaren Susanne Berggren som kom till Trimkompaniet och undervisade oss. Jag fick lite nya tips som jag kommer att använda i framtiden också.

Det har varit väldigt roligt att få komma iväg och se hur andra hundfrisörer jobbar. Jag blev väldigt inspirerad till att inreda min egen salong, så i morgon åker jag till Ikea och shoppar.

En hundsalong växer fram

Idag har vi varit väldigt kreativa! Vi började med att lägga in golvmattan. Från ett parkettgolv (med perfekta springor för små hanhundar att kissa på) till en plastmatta som är lätt att torka av. Jag tycker att kakel är väldigt fint, men eftersom jag inte har råd med riktig kakel fick det bli en kakelimitation. Den är väldigt fin och realistisk! Den kommer dessutom från vårens senaste kollektion, om man tycker att sådant är kul.

När golvmattan äntligen är på plats kunde vi sätta upp disken.

Det här är första steget på duschhörnan:

...och här är en bild på golvet när det är färdigt. Vi hann sätta upp våtrumstapeten också, men den är inte med på bilden. Den är ljuslila och passande väldigt bra.

Det är så svårt att fånga allt på bild, men jag gör mitt bästa. Jag fick nyss ett mail från Mia, som berättade att mitt trimbord har kommit. Perfekt! Nu fattas bara badkaret. Jag ser verkligen fram emot att börja med all den här roliga inredningen, nu när grovjobbet är färdigt. Jag ska fixa med skyltfönstret, sätta upp praktiska krokar, tavlor och en massa andra roliga saker... Ola gjorde ett toppenjobb idag! Jag är otroligt tacksam över att jag inte behövde anlita en firma, för vi hade aldrig klarat det själva. Jag bjöd honom, hans fru Annika och pappa på lunch idag. Det kändes som om det var det minsta jag kunde göra...

Fredag

En gång i tiden var Fredagar en dag som jag kunde slappna av och ta allt i min egen takt. Nu är det en dag som innebär att jag vaknar med ett ryck minst fem gånger innan klockan ringer för att jag tror att jag har försovit mig. Det där med avkoppling kan jag bara glömma.

Idag är det städning som står på schemat. Min morbror Ola från Jokkmokk är nere för att fira min mammas 50-årsdag, och nu ska han passa på att lägga in min golvmatta. Han har jobbat med sådant och är jätteduktig, så det blir perfekt. Tyvärr är golvet täckt av sågspån sedan vi byggde badhörnan, så jag måste sopa och dammsuga ordentligt.

Såhär såg lokalen ut innan vi började greja:






Sedan dess har vi tagit bort sidoväggen som ni ser till höger. Vi har sågat sönder den och använt den som vägg till badrummet som står i hörnet till närmast till höger (syns inte på bilden).


Inredningen har fått en liten make-over så att den passar en hundsalong...




Fler bilder kommer!


Jag har märkt några roliga arbetsskador.
- "Det är illa med arbetsskador innan du ens har börjat", för att citera min pojkvän. Här är några:

Jag klipper alltid med tummen och ringfingret, även om jag bara klipper papper eller naglar med en stor kökssax.

Jag börjar trimma bort saker som stör mig när jag kelar med hundarna utan att tänka på det.

Så fort jag ser en hund studerar jag hundens frisyr, ser alla misstag och funderar på vilka andra frisyrer man skulle kunna klippa (oftast med mycket färg och fantasifulla mönster - jag är hopplös...).

Jag jobbar alltid med armbågen (som när jag trimmar) när jag t ex skalar morötter.

Jag blev jätteirriterad på massörerna i Thailand för att de inte var systematiska när de masserade mig.

Är det någon av eleverna som känner igen sig? ;)

Schlagerfeber

I morgon är det dags för finalen i Melodifestivalen, och hela Sverige har schlagerfeber. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ser fram emot det. Det är en väldigt mysig liten tradition, även om jag brukar missa hela festivalen vartannat år. Idag har jag i alla fall sett hälften av deltävlingarna för en gångs skull. Jag tycker att finalen är något man ska se med hela familjen och en stor skål med godis, men mina föräldrar åker tyvärr bort på fest hela kvällen. Jag funderar på att åka hem till Jocke bara för att få lite schlagergemenskap.

Till skillnad från min idoltokiga familj och vänner håller jag på Alcazar. Jag tycker att de är så klockrena! De kommer in där med världens fulaste kläder, en helskum dans, ett hav av epilepsifärger och en svängig låt med skön takt och fina stämmor. Jag säger som Nisse säger om Manowar: De är så ohäftiga att de går runt ett helt varv på tuffhetsskalan och blir häftiga istället.

Mitt roligaste schlagerminne måste vara när jag var liten och min syster och hennes kompis Jonas var hemma hos oss. Jag vet inte vad det var som gjorde det, men av någon anledning var det jättetrevligt. Mitt favoritschlagerår var året när The Ark vann. Hela familjen var i Globen och kollade på genrepet, och sedan åkte vi hem och såg finalen på tv. Luuk var hur bra som helst som programledare, och folket röstade fram en bra låt för första gången någonsin. Det var dessutom under min praktik på Järvzoo, så jag kopplar ihop allt schlagersnack och all schlagermusik på radion med något positivt.

Vi får väl se om det blir en ensamkväll i mjukisbyxor eller en festkväll tillsammans med Jockes familj för mig i år. Båda alternativen är lockande på sitt lilla sätt.

Lägesrapport

Först vill jag passa på och hälsa alla välkomna på invigningen av Annas Hundsalong lördagen den 11 april klockan 13.00...

...och sedan ska jag berätta lite om hur det går med allting. Mia är i England hela veckan, så jag passar på att jobba med Salongen så hårt jag kan. Jag ska måla om skåpen, lägga in golvmattan och förhoppningsvis hinna börja bygga på duschhörnan. Jag återkommer med före- och efter bilder senare så att ni får följa utvecklingen.

Jag har mycket att tänka på just nu, så jag har blivit helt otroligt trött. Jag åkte hem till Jocke i ett par dagar för att få vila upp mig lite. Det är så svårt att släppa allt och ta det lugnt när man har möjlighet att jobba. Det blev lite arbete med Frosthjärta ändå, men det är bara roligt. Det känns nästan som semester i jämförelse med företaget.

Vi träffades i Västerås och kom på den smarta idén att vi skulle gå till Erikslund från centrum. Vägen var otroligt trist med det gråa slaskvädret och alla bilar... Räddningen blev ett Plantagen som vi hittade efter vägen. De sålde glass, så jag passade på att testa en av de nya Magnumsmakerna!

Hur gick det för Tharos då? Hans svans torkade till en hård pinne som satt fast på den friska svansen. Jag väntade på att den skulle lossna av sig själv eftersom den bara hängde i ett litet dött fjäll, men den hängde sig envist kvar och vägrade släppa taget. Till slut provade jag att vrida på den, försiktigt som man gör på en lös mjölktand, och då lossnade den. Tharos verkade inte ens märka någonting. Nu är han pigg och verkar inte alls bry sig om att vara kuperad.

Som ni ser är svansen fortfarande väldigt lång. Man ser knappt att han har förlorat några centimeter.

Full fart

Det har varit en händelserik helg. Fredagen började med lite pyssel på förmiddagen, och sedan åkte jag till Västerås för att bjuda Ronja på lunch. Vi pratade lite annonser och reklam som vi skulle, men som vanligt blev det en hel del snack om lajv, gamla minnen och våra liv. Det var väldigt mysigt. Efter att ha ätit varsin djävulsburgare på Gränden gick vi på bokrean. Jag köpte fyra delar av mangaserien One Piece, som jag läser för säkert femtonde gången. Det är en otroligt bra manga som blandar spänning med skön humor, och dessutom har en bra budskap.

Sedan gick Ronja till jobbet, och jag mötte Jocke och hans hund Charlie. Vi åkte hem till Sala tillsammans. Charlie var hos mig för första gången, och det gick jättebra! Jag passade på att klippa hans tassar, klorna, putsa lite på benen och fixa en del hygieniska saker som inte syns. Han var hur duktig som helst, men tyckte att det var lite obehagligt emellanåt. För att vara första gången för en 7 årig hund var han jättesnäll! Han fjäskade lite och försökte komma undan lite diskret, men hoppade glatt upp på bordet när vi bad honom. Mamma blev väldigt förtjust i Charlie. De var ute och gick flera gånger, och Charlie hälsade kärleksfullt genom att sätta tänderna mot hennes handled i sann retriveranda. Det var väldigt skoj att allt gick så bra.

På Lördag var det dags för årsmöte. Vi började på eftermiddagen och höll på hela dagen. Vi hann med både årsmöte, styrelsemöte och ett möte för Frosthjärtas arrangörsgrupp. Det blir lite segt att hålla på sådär länge, men till slut kom vi fram till en del bra saker. Föreningen heter numera F.R.O.S.T. - Fantasy, Rollspel Och SpelTillställningar. Alla verkade nöjda med namnet, så jag hoppas att vi slipper döpa om den igen på ett tag nu. I det stora hela var det ett bra årsmöte, och jag känner mig väldigt inspirerad.

Nu ska jag skapa en mailadress till Annas Hundsalong, och ett reklamblad som jag kan sätta upp på olika platser där hundägare kan gå förbi. Ryktet sprider sig fort! Det är många som har sagt att de vill komma hit med sina hundar och katter när jag öppnar, och det verkar som att många känner till mig fast jag inte har gjort någon reklam än. Det är fördelen med att öppna i en liten stad. Jag kanske skapar en ny mail till föreningen när jag ändå håller på... Och beställer en domän... Och...

Glädjerus

Jag blev plötsligt helt otroligt glad, för jag insåg vilken härlig tid jag har framför mig just nu. Att etablera ett företag är svårt, och jag vet mycket väl att det inte kommer att bli lätt, men vägen kommer att bli fin fast den är hård. Många säger att själva starten av ett trim är roligast, när man får inreda lokalen och bygga upp allt från grunden. Jag tror att det ligger något i det. Jag ser i alla fall fram emot det.

Förutom att jag startar eget (som är en väldigt stor sak för mig, eftersom det innebär att jag har möjligheten att leva på något jag själv skapar. Mina begränsningar och allt ansvar ligger bara på mig, och det är precis så jag vill ha det) har jag mycket annat att se fram emot. Jag hade ett långt telefonsamtal med Marika på Whyalla's kennel idag, och det slutade med att jag antagligen ska ha en valp från en tik som förhoppningsvis löper om 10 månader. Det var fantastiskt kul att höra om alla hennes hundar och deras personligheter, och om hundarna är som hon säger tror jag verkligen att jag har hittat rätt tik. Det är nästan för bra för att vara sant. Jag går inte in på några detaljer nu, men allt passar så otroligt bra. Allt.

Sedan är det dags för Frosthjärta II - Kluven Tunga i slutet av september. Alla är positiva, och jag känner redan nu att det här lajvet kan bli riktigt bra. Jag hoppas allt det fortsätter åt det här hållet.

Plötsligt går allt så bra för mig igen. Jag har haft en liten svacka som har gått upp och ned i två år nu, men nu känns allt sådär perfekt som det gjorde innan dess. Det är precis som att de övre makterna belönar mig för någonting. Jag antar att det bara är att tacka och ta emot... ;)

Bland visitkort och toviga hundar

Jag börjar inse att jag snart ska öppna salongen, så jag blev plötsligt mycket mer effektiv i mitt arbete. Jag håller på med hemsidan, köper inredning, planerar och pysslar med allt ifrån annonser till visitkort. Just det där med att skapa visitkort och annonser var inte min starka sida, så Ronja hjälper mig med det. Här är hennes första förslag till visitkortet:

Det som är mest spännande är att jag har bokat in mina första kunder! Det är fler som är intresserade, så jag måste fixa ett bra program så att jag kan lägga in alla uppgifter på ett smidigt sätt.

När jag är på Trimkompaniet försöker jag få upp tempot när jag jobbar. Resultatet blir oftast bra, men jag är fortfarande för långsam för att kunna göra så många hundar som jag måste för att gå runt. Det går framåt i alla fall. Det är väldigt inspirerande att kämpa när man märker att man gör framsteg.

Idag fick jag bland annat raka ned en väldigt tovig pudel. Hela pälsen var en enda stor tova...

Här är jag med pälsen:

Viktiga Rutiner

Jag sitter här och dricker mitt morgonkaffe. Som vanligt. Jag tycker fortfarande att det är både lustigt och fascinerande hur människor utvecklar sina egna rutiner. Jag går upp samma tid varje morgon, äter ungefär samma frukost, går till bussen, betalar min ungdomsbiljett, kommer till trimmet samma tid... Oavsett vad man har för rutiner är det ingen som ifrågasätter det. Alla accepterar rutiner.

Ikväll kommer Tess hit. Vi ska gå på step-up tillsammans. Hon har blivit hälsosam och gått ner 13 kg! Jag är grymt imponerad. Det är otroligt roligt att vi har börjat umgås igen. Det är egentligen inget särskilt som har förändrats, förutom att vi har börjat anstränga oss lite mer. Man är så dålig på att hålla kontakten med sina vänner. Det spelar ingen roll om man var oskiljaktiga i flera år och fortfarande bor i samma stad - Man är lika kass ändå.

Igår mailade jag Marika på Whyalla's kennel (http://www.freewebs.com/whyallas/index.htm). Jag vet att jag inte ska bilda min lilla flock förrän tidigast 2010, men jag presenterade mig och förklarade min situation. Det är ju aldrig för tidigt att anmäla sitt intresse. Jag har kikat runt på olika raser och kennlar i många år nu, men nu hoppas jag att jag äntligen har hittat rätt. Vi får väl se hur det känns när jag åker dit och hälsar på.

Nu har jag bestämt mig för att jag ska ha en invigning när min salong öppnar. Det är så många som har frågat, och det är väldigt skoj att så många är intresserade av vad jag håller på med. Jag återkommer med datumet när jag har bestämt något säkert, men det lutar åt någon helg i början av april. Min första arbetsdag är den 6 april.

Ibland låter livet så värdelöst om man ser objektivt på det. Idag ska jag klippa hundar, åka hem, studsa runt på en bräda och gå och lägga mig. Om jag har tur hinner jag umgås med Mias nya valp och äta lite frukt på eftermiddagen. Vad är meningen med allting? Det är en uttjatad, men väldigt lätt fråga att svara på för min del. Anledningen att jag går upp på morgonen och tar mig igenom alla rutiner är att jag har en dröm. Jag kämpar med att bygga upp en bra grund som drömmen kan stå på, och varje dag kommer jag närmare mitt mål. Det är ett helt fantastiskt liv.

Varför går DU upp på morgonen?

Modig skitödla

Nu har det snart gått en vecka sedan jag kom hem från Norrland. Tiden går så fort! Det känns inte alls lika tungt att komma tillbaka nu när det är så mycket snö ute. Jag har varit ute och promenerat minst en timme varje kväll sedan jag kom hem... Det är underbart vackert med alla snötäckta granar. Jag är en riktig vintermänniska.

Idag gjorde jag mitt "examensprov" på flatcoat. Det gick jättebra! Jag och Linda fnittrade som två skolfickor (för att citera våra kollegor) hela dagen, och det var hur roligt som helst. Mia hade tagit in en flat med riktigt hemsk och otypisk päls bara för vår skull. Vår uppgift var att göra henne lika fin som en utställningsflat med vanlig päls. Det var en utmaning, men det var väldigt inspirerande och roligt. Lilla Ojsan, som hon hette, blev riktigt fin till slut. Mia säger att vi kan säga att vi kan göra flattar med gott samvete nu - Värre än Ojsan blir det inte, och henne lyckades vi få att se riktigt bra ut till slut. I morgon ska jag klippa en wheathen terrier som ska ha en riktig utställningsfrisyr. Det ser jag fram emot!

Min ödla Tharos är en riktig kämpe. Han tuggade av sig svansen för ett par veckor sedan. Det var riktigt hemskt... Det var tidigt på morgonen, och jag skulle bara mata honom lite snabbt innan jag var tvungen att gå till trimmet. Jag släppte ned kackerlackan framför honom, och den sprang iväg i precis rätt riktning. Tharos såg den, siktade in sig, kastade sig ivrigt över den... Och fick tag i sin egen svans i stället. Till min stora förtvivlan såg jag hur han fortsatte tugga, och det hördes ett mycket oroväckande krasande ljud för varje bett han tog. När jag insåg att han inte tänkte släppa slet jag ut den snabbt som tusan. Svansen var krokig och den blödde lite. Han viftade lite ynkligt på svansen, och han slöt sina ögon för att det gjorde så ont. Kackerlackan hade försvunnit någonstans i terrariet. Jag klampade upp för trappan, ropade "Jäkla SKITÖDLA!" och muttrade ilsket medan jag kokade en egen koksaltlösning att tvätta såret med. Vid det laget skulle jag egentligen varit halvvägs till bussen.

Såret har läkt fint sedan dess. Han blev rädd för kackerlackor och vägrade äta dem i drygt en vecka ("De där små monstren! Om man tuggar på dem får man ONT!"), men nu har han börjat äta normalt igen. Jag har gett honom extra mycket kalk för att benet ska läka, men det verkar tyvärr som att han kommer att tappa en bit av svansen. Många skulle nog bara se en ynklig och ful liten vattenagam - Han saknar en tå, är lite mager, har ett stort ärr på nosen och snart till och med en kort svans. I mina ögon kommer han alltid att vara lika vacker. Han är som en ärrad gammal stridskämpe, min lilla ödla. Tharos betyder mod, och han kan bära det namnet med stolthet. Han har verkligen bevisat att han är en skyddsling som inte tänker ge upp i första taget!